31 december 2010

Nyårsafton

Dagen hade kunnat börja bättre.
Eller - natten hade kunnat vara bättre den också.

Först hade jag svårt att somna. Kikade på telefonen en gång i minuten.
Klockan sniglade sig fram till 01.00. Längtan stor och stark i hjärtat.
Ensamheten påtagligt nära. Tystnaden närvarande.
Somnade. Sov oroligt. Vaknade kl 04.40 och hade ont.
Var upp en sväng, gick och la mig igen.
Ont.
Somnade om i små svängar.
Vaknade igen kl. 6.30.
Yey.

Sen kom vaktmästaren och började skotta gården, så då gav jag upp.

Kass start på något som förhoppningsvis blir en bra dag.
Fast först: till Konsum och köpa självmedicineringshjälpmedel.
Och cider att skåla in tolvslaget med.

29 december 2010

Längtan

Det är finns en sak som är extra jobbig med att ha fjärilar i magen och ett hjärta som klappar lite extra för någon annan.

Längtan.

Väntan på att den lilla gröna lampan på telefonen ska blinka.

28 december 2010

Jul, jul, strålande jul

Har haft en alldeles underbar jul. Som vanligt.
Landade i föräldrahemmet den 22:a och är fortfarande kvar, rullar mot hufvudstaden i morgon för att fira nyår.

Har hunnit med allt, julafton med tomtebesök, för många fina julklappar, god mat, skratt, monopol, film, två pocketböcker, långpromenader, massor av julmust, en sväng på längdskidorna med pappa (med den obligatoriska vurpan), sovmorgon, mellandagsrea... 

Åker hem med en väldigt tung och välfylld resväska, dels har jag fått en gjutjärnsgryta i julklapp av mina föräldrar, dels en häftig bokklocka av min kompis M (som jag ska ta en bild på för att ni ska förstå hur häftig den är) och sedan är det alla reafynden som tar upp plats. En jeansjacka, en ny parfym, en spetsbody, smycken...
Fick även en superfin vintermössa av mina föräldrar, som jag OCKSÅ ska ta kort på, samt ett sirligt, sött och väldigt...kvinnligt...nattlinne med tillhörande kimono som ni inte kommer att få se kort på. Åtminstone inte med mig i..! :)
Men det är fint och jag tänkte prova det
på... han med fjärilarna. :)

Det där med kärleken är lite rörigt, dels är han bortrest nu och dels bor vi på två helt olika ställen och.. Det finns några saker till. Jaja.
"Du är glad, jag är glad, nu krånglar vi inte till det här" - är mottot.
Så det gör vi inte. Och jag tycker om honom så mycket att jag gladeligen gör vad som helst för honom.

Nyår firar jag med fröken K och hennes Doris i min lägenhet och sedan ut och vimla för att se fyrverkerierna. Och efter det är det ett nytt år. Vi vänder blad. Om 2009 var ett tungt och svårt år med många händelser var 2010 ännu mer händelserikt, fast på ett positivt vis denna gång. Sammanfattar året i helgen.
Jag ska även rita upp en karta för vad jag vill att 2011 ska innehålla.
Det är fyra saker som måste vara med, i övrigt måste jag spåna lite.
Vi får väl se!
Over and out, vi hörs.

22 december 2010

Ovan

Jag är inte van att ha fjärilar i magen. Jag är inte van att någon tar min hand när vi går på stan tillsammans.
Jag är inte van att någon pussar mig på pannan när jag vaknar.

Men jag kan vänja mig.

19 december 2010

Skauuune

Har spenderat min helg i Skåne. Eller, på ett tåg - i Skåne - på ett tåg.
Det har varit en rolig helg, mest för att S, som jag åkte ned för att överraska, blev så förvånad.
Och glad, som tur var. Han hade ju kunnat ta illa upp att det ramlade in en brud på hans glöggparty som sedan ockuperade soffan hela kvällen och dessutom krävde sovplats och att bli road hela söndagen.. :)
Well. Vi hade inte setts på 3,5 år så det var på tiden.

Så jag åkte med Veolia ner på lördag morgon. Stort starkt Hectorraillok, fina Intercityvagnar med galet stort utrymme för benen, inte ens halvfullt med passagerare, gott om bagageutrymme och klädhängare, bara en sån sak. Vi blev en timme sena ner, men nä, det gjorde inget. Jag hade dator (där Cilla underhöll mig med långt och roligt mail), clementiner, Spotify och en snuttekudde att luta mig mot.
Gick ingen nöd på mig.
Dagens kommentar var dock utropet i högtalarna: "Eftersom vår restaurangvagn går så dåligt har vi varit tvungna att sänka farten". Går dåligt - folk köper för lite och vi måste stanna ombord längre och handla mer... Eller?

Väl i Lund hittade jag 10 euro på perrongen. Det är jag i ett nötskal, jag har en förmåga att göra det nämligen, för en vecka sedan hittade jag en 100-lapp på gatan och det är något jag gör mellan varven...
Mer sånt, tack!
Hastade ut och lokaliserade busshållplatsen, halkade ut med en försenad buss till Södra Sandby, väl där väntade en färdtjänstbuss. På riktigt. Jag hade fått beställa den två timmar innan, det är en sådan vi-åker-bara-om-du-ringer-buss, S bor på landet. Yeess. En enda tur på hela dagen..!Jag var ensam om att vilja transportera mig vidare så jag började prata med chauffören som tyckte det var en rolig idé att jag skulle åka ut och överraska, så han körde mig hela vägen, egentligen skulle jag gå sista två kilometerna från närmaste busshållplats, men det örat lyssnade han inte alls på, tack och lov! Gå i halvmörker på 70-väg utan reflexer, njäee...
"Jag har ändå inget speciellt för mig!"
Guldstjärna!

Väl på plats utanför ringde jag in och sa "titta ut, ser du något konstigt?"
Ja, det gjorde han ju... :) Någon som inte alls skulle stå i Skåne och vinka.

Så, träffa alla jag inte träffat på tio år, inklusive S föräldrar. Det var riktigt roligt.

När alla åkt hem så hängde vi i soffan en stund innan det började kurra i magen, jag hade som tur var bara druckit saftglögg. (Jag dricker inte vin och således inte vinglögg heller). Så vi skottade fram bilen och åkte in till Lund och köpte mat. Muums.

Tittade på Green Zone, som jag och K gjorde ett försök att titta på i september men bara hann se en halvtimme på innan datorn tröttade. Helt okej film.
Efter det var jag så trött att jag nästan somnade under min filt i soffan... :)

I morse drog vi och handlade frukost och åt innan det var dags att skotta igen. Mitt gamla brevbärarhjärta klarade inte av att se den stora plogvallen framför lådstället heller, så där var vi också tvungna att skotta.. Ordentligt.
:)
Efter pyssel och fix inomhus var det glöggkalasdags igen, och efter det var det dags för mig att åka hem.

Fick skjuts, men på grund av väglaget blev vi så pass sena att jag fick springa som en dåre och hann med tåget i sista stund - som vanligt - dock utan biljetten, eftersom jag inte hann skriva ut den...
Men konduktören var snäll och tog bokningsnummer och legitimation så var det inga problem.
Sitter nu i en rejält bred fåtölj i första klass, har käkat en sallad och har det allmänt bra.
Dessutom är tåget, åtminstone nu när vi passerade Norrköping, i tid. Yey.
Alltid något.

Jag har även hunnit en massa saker jag inte haft tid med, jag har pratat med världens bästa Stina i telefon i 1,5 timme, jag har skrivit ihop delar av det som blir min årssammanfattning och jag har svarat på mail... Skönt.

I början av veckan går jag på väldigt, väldigt tight tidsschema, så då finns det inte tid för en endaste felplanering.
Men om allt går vägen står jag på tisdag kväll nos mot nos med den jag längtar efter mest just nu.
Det kan vara värt att stressa lite bara för det...


"Den som vill dig något kommer till dig,
den som bryr sig om dig hör av sig till dig
den som saknar dig tänker på dig,
den som vill ditt bästa rådgiver dig,
den som brinner för dig finns alltid för dig,
den som älskar dig lämnar dig aldrig."

17 december 2010

Julbord, julbord

Tur jag ska träna på eftermiddagen (och att jag tränade igår och...) eftersom jag blev bjuden på årets andra julbord med jobbet igår.
Pust.
Mycket gott var det och mätt blev man.

Eller som min mamma sa, "du kommer ju vara less på julmat redan innan jul!" men nejdå. Ingen fara. Man väljer ju bara det "göttigaste" varje gång så det finns saker att variera sig på. :)

Har lite julklappspanik, insåg att tiden rinner ifrån mig med en rasande hastighet. Idag måste jag klippa mig och träna, sedan ska jag på teater ikväll, helgen är helt uppbokad och kommer försvinna i ett nafs, måndag jobbar jag och har sedan bjudit min fd. chef med fru på glögg på kvällen, tisdag jobbar jag...
Iiik! Det lämnar mycket liten tid till julklappsshopping, kan man konstatera.

Och på tisdag kväll rullar jag norrut.

För att hinna träffa denna där, som ger mig fjärilar i magen och reda ut ett och annat. Kanske.
Sämre kan man ha det - julklappspanik eller ej.

15 december 2010

Spinnpuls

Okej, jag medger, det kan hända att jag är en smula partisk, men ändå, spinnpuls är faktiskt bland det roligare jag provat på Friskis.

Att ha pulsklocka på sig är en sak, att stirra på en skärm full med klockor och dessutom få anvisningar av instruktören om vilken pulszon jag ska ligga i - det är suveränt. Igår försökte jag gissa mig till vilken person som hade vilken klocka och vips hade det gått en timme. En timme där jag hade pulspeak 95% av max och låg en lång stund på över 86% - hej mjölksyra!

Och jag blir lika förvånad varje gång jag ser att jag kan dra på ordentligt och få upp pulsen nästan till max men att pulsen sen tickar snällt nedåt igen, snabbt, trots att jag bara drar av lite motstånd. Jag hade "normalpuls" nästan direkt under nedcyklingen.
Undra vad det beror på.
Tickar ett snällt hjärta någonstans där inne, uppenbarligen.

Idag har jag fortsatt med operation städa-ut-2010. Ut med det gamla, rensa pärmar, in med nya, fräscha registerlistor, tomma hyllor och börja om från början. "Måste vi ha den här kvar?" (håller upp lista/föremål/papper framför chefen) "Jaaa... Den kan vara bra att ha.." När då, undrar jag, som börjar tro att mitt rum är något slags lagerlokal.
Därför smyger jag undan vissa saker när han tittar åt ett annat håll.

Papperstuggen är, näst efter laminatorn, min bästa vän. :)

14 december 2010

Leva livet

Insikten om att jag inte lever som jag lär kom igår.
Jag lever inte livet fullt ut, jag tvekar.

De senaste dagarna har jag lärt mig att det inte går, man kan inte konstant tveka lite, fundera på saker, grubbla sönder, krångla till.
Vilket jag är världsmästare i, helt klart.

Så jag har härmed bestämt mig för att leva som jag lär.

Kom så ska vi leva livet.
Du och jag - så länge vi kan.

12 december 2010

The only way her heart will mend is when she learns to love again.

Hemma på soffan igen efter en fin helg som gick väldigt, väldigt fort.
Jag förstår inte riktigt hur den kunde gå så här fort.

Fredag jobbade jag mitt andra pass på Friskis, komplett med att "åka med" på passet också. Spinnpuls kan vara en ny favorit, för det var toksvettigt och roligt. Själva värdandet innan och efter gick också bra och det känns som om jag har koll på vad det är jag förväntas göra.

På lördagen pillade jag med en del syarbete, diskade disk som inte blev ren i diskmaskinen (*morr*) och dammsög. Gjorde stan lite snabbt och sprang till tåget och hann, precis som vanligt, med minsta möjliga marginal... Phu. Lyssnade på en sommarpratare på vägen, Mats Sundin denna gång. Det var något med hans program som gjorde mig alldeles tårögd, folk på tåget måste ha undrat varför jag satt och blinkade med tårar i ögonen halva vägen. Hm. Nåja. Tips om inte annat - ladda hem och lyssna.

Väl i stan mötte storasyster och systerdottern upp vid tåget och vi gjorde stan en snabbis. Jag fick två julklappar (en tokfin svart cardigan och en necessär som man kan ha som "aftonväska"). Jag använde dem båda på kvällen, då jag var på middag och fest med min pluton. Jättekul. Systeryster lockade/vågade/våfflade mitt hår, det blev fint och festligt mot mina två vanliga frisyrer (utsläppt spikrakt eller hästsvans).
Det var roligt att träffa delar av gänget utan lerig uniform, färg i ansiktet och grankvistar i håret. ;)

Det var okej mat även om man fick diska efteråt - gruppchefernas uppgift, för en gångs skull var det cheferna som servade soldaterna i stället för tvärtom. Well well. Det gick det också.

Vi firade vidare uppe i mässen där vi i sann militär anda läste böcker skrivna av/för militärt överintresserade personer, tittade på medaljer, plaketter, sablar, svärd och annat fint. Hann pratas en hel del minnen också, innan somliga vinglade vidare ner på stan och andra for hem.
Kallt var det, hur som helst!

I morse åkte vi på innebandymatch, min ena systerdotter spelade. Såg bra ut i början, sedan smackade motståndarlaget in två snabba mål och det såg tungt ut ett tag. Men de vände snyggt och vann med 5-3. :)
Mina föräldrar kom också och överraskade, mamma hävdade bestämt att vi inte setts på flera månader och vid närmare eftertanke stämde det faktiskt. Hm, illa!

Sen var det lunchdags, fick bli thaimat framför reprisen av Robinson innan det var dags för mig att lyfta på hatten, bocka och tacka för en riktigt fin helg.
Tåget gick enligt tidtabell, det var två minuters väntan på pendeln och 30 sekunder på t-banan, så jag tog mig hem snabbt och smärtfritt.

Nu ska jag ladda för en ny arbetsvecka, det är full fart framåt som gäller, sista hela arbetsveckan innan jul. Veckan före julafton jobbar jag bara måndag och tisdag, sedan åker jag norrut för att spendera julen hos mina föräldrar. Men det är mycket som hinner hända innan dess. :)

Kram på er!

10 december 2010

Fladder, fladder, fladder

Fredag, fredag, fredag. Underbara fredag.

Har spenderat två dagar på IT-utbildning, det var trevligt, rörigt, frustrerande, kul och utvecklande, allt på en gång. Bra variation i alla fall. :)
I tisdags jobbade jag mitt första pass på Friskis, det var också trevligt, rörigt, kul och utvecklande.
Jag har helt klart hamnat på rätt ställe.

Jag har en känsla i kroppen jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Det känns som om det är små, sprattlande, glada fjärilar som lever rövare i min mage...
Kommer på mig själv med att le, och kan inte sluta. :)

Därför kan jag tyvärr inte komma på något vettigt att säga just nu.

Dessutom måste jag dra på mig kläderna och sticka till jobbet. Värda på spinnpulspass, idag ska jag vara med och köra själv också, om det finns någon cykel över åt mig.
Håll en tumme..!

I morgon rullar tåget norrut med mig ombord, det är dags för plutonsfest.
BQ, let's rock n' roll. :)

07 december 2010

Jippie

De testar brandlarmet på mitt jobb.
Jag är inte road... :P

Riiiiiiiiing, riiiiiiiiing, riiiiiiiiiiing......

Jag lovar, om det någon gång är skarpt kommer jag garanterat höra det.

I övrigt har jag en ovanligt bra dag.
Har träffat min nye slavdrivare (läs PT) och fått ett träningsprogram som var ungefär hälften av det lilla jag brukar skrapa ihop.
Happ.
Fokus ligger dessutom på att rehabilitera foten ordentligt innan vi gör något dumt som kan skada den (läs: börja löpträna).

Ikväll börjar jag introduktionen på Friskis&Svettis, ser fram emot det. :D

Körde bergspass spinning igår och på passet innan var det en dam som föll av cykeln så illa att hon slog huvudet i ett trappsteg och ambulansen kom. Aj! Note to self: se alltid, alltid, alltid till att alla reglage är åtdragna innan du sätter dig på cykeln...!
Passet gick bra, jag var riktigt trött när jag hasade hem.

Ikväll blir det promenad till nya jobbet och promenad hem, eftersom mitt nya schema inte tillåter något annat. ;)
I morgon blir det styrketest, så det är lika bra att vila sig i form!

Nej nu måste jag på möte..!

05 december 2010

En fin helg

Efter en lätt hysterisk fredag på jobbet, med frustration över nytt datasystem, borttappade resebeställningar, en upprörd chef och lite annat smått och gott, så tog jag helg.
Köpte glögg på vägen hem och hade en glögg&pepparkakakväll med en bekant. Trevligt!
Räddade sedan en hemvärnskollega från att sova utomhus även denna helg, hann prata en del skit innan ögonen föll ihop framåt tvåtiden.

På lördag morgon var det bara att kliva upp då klockan ringde och bege sig till Kungsholmen på kurs. Var trött när jag kom och trött när jag gick, fast på två helt olika sätt. En intensiv dag med mycket att lära, massor att ta in, gemensam träning och hur mycket fantastiskt folk som helst. Phu! Ska bli superroligt att börja nya jobbet!
Tanken var att jag skulle hänga med Lisa på fest på kvällen men jag somnade som en sten på soffan, så den tanken var det bara att lägga ner...
Gick och lade mig tidigt i stället och det var precis vad jag behövde!

Idag har jag myst vidare i soffan på förmiddagen, sedan kom en kosovokollega hit och hälsade på, vi drack glögg och pratade en massa innan vi drog vidare på shopping och lunch på stan. Härlig söndag.

Dessutom har världens bästa Henrik på supporten "lagat" mina misstag i DNSinställningarna, whehoo, så nu ska bloggen fungera... Äntligen!

Nu laddar jag för en ny vecka genom att tvätta och titta på film, det kan bli en extra rolig vecka eftersom jag dels ska på kurs två dagar, dels ska introduceras på mitt nya extraknäck (Friskis & Svettis) och dels ska norrut på plutonsfest på lördag. Kan inte bli annat än en bra vecka.

Hoppas bara att mitt humör vänder uppåt... Att gå runt och vara lite halvdeppig utan någon egentlig anledning är sååå segt i längden.

Nix, nu måste jag fortsätta tvätta...

03 december 2010

Ynk, ynk och gnäll, gnäll.

Har varit på dåligt humör lite av och till hela veckan, mest eftersom jag var så besviken på mig själv och helgens nederlag.
Jag har ynkat och gnällt, har ömsom tyckt synd om mig själv, ömsom varit förbannad. Och sedan hotat lite då och då att jag ska ge upp och avrusta.
Han som brukar ge mig pepp när livet är så här och som ger mig en spark i rumpan när jag ynkar och gnäller, han finns inte längre i mitt liv och gånger som den här saknar jag honom extra mycket, har handen på telefonen en liten stund extra.
Fast jag sen tänker jag på alla kloka ord och känner att jag kan själv.

Det vore dumt att ge upp nu. Så det gör jag inte.
Jag vore väl inte jag om jag gav upp utan fajt?
Så istället för att avrusta har jag köpt ett tröstpris / julklapp åt mig själv och bestämt mig för att borra ner skallen och köra. Jag kan mer än så här.
Nu är jag dessutom utrustad med ny kommunikationsradio så nu j*klar!

Igår var jag på intensivpass spinning och fick trampa ur mig lite, vilket var precis vad jag behövde. Ett par roliga sms på det så var kvällen gjord.
"Det finns inget bättre än när det vänder"- LeMarc

Det enda tråkiga var att jag i min städiver igår kväll råkade putta till en lampa som stod på köksbänken så att den föll i golvet och glaskupan gick i tusen bitar. Min blå favoritlampa som jag haft med mig sedan jag bodde hemma och sen haft i köket i alla lägenheter jag bott i (vilket är fyra stycken, denna inräknad). Ingen idé att sörja den, men synd var det.
Nu måste jag hitta en ny favoritlampa innan det är dags att plocka bort ljusstakarna. Undra om man kan önska sig en av tomten?
Läser han bloggar?

Idag fick jag en rolig start på arbetsdagen då chefen ringde och ylade "HJÄLP, Lina, jag är inlåst!" så jag fick skratta lite åt honom. Att försöka röra sig utan passerkort i det här huset är nämligen inte det enklaste, det är lätt hänt att fastna i något trapphus eller i en hiss... :)

Nej, lite jobba, lite hem, lite träna, lite städa, lite glögg och adventsmys ikväll, lite kurs i morgon, lite mingel med en kosovokollega på söndag, ja, det låter som en plan! Fredag - härligt!

01 december 2010

Helgen som gick

Ja, jag vet att det är onsdag och att jag är dålig på att uppdatera, men i helgen var det full fart och nu i veckan har bloggen inte fungerat, det är nog mitt petande i DNSinställningarna som är orsaken till det. Suck.
Bästa S säger dock att det inte alls är mitt fel utan Blogspot. Vi får hoppas på det... :)

Helgen var galen, först stressa hela fredagen för att hinna hem, byta om, packa det sista, köpa några presenter och spurta till tåget med 15 sekunder till godo innan de stängde dörrarna. Phuuu.
Eftersom jag snålat in på platsreservationen fick jag sitta på ett extrasäte och åka sidledes hela vägen, med en man som smaskade mat från McDonalds brevid mig, med betoning på smaskade. Och sörplade något direkt ur termos. Hm. Trevligt.

Väl framme fick jag hämtning av min svåger och T, tur det då snön vräkte ner. Vi sladdade in på köpcentrumet på vägen, jag hann springa på två bekanta ansikten (superkul att se er!!) och bunkra lite energi inför helgen.

Hemma hos min syster var det som vanligt jättemysigt, massor av tända ljus och god mat. Lyckades sedan tigga till mig en välbehövlig ryggmassage och det var sååå skönt. Ont-skönt, så att säga. För det fanns en del att trycka på...
Slappade vidare med hela familjen i soffan, popcorn och filmen Zoom.
Packade ihop min utrustning och sov sedan som en sten.

Upp tidigt på lördag morgon, på med underställ och uniform, i med en rejäl frukost i bästa hotellanda, på med utrustning och iväg.
Blåste, snöade och var kallt, hu!

Träffade resten av det tappra gänget, packade förlägningsmateriel och fick order om att dra iväg. Som tur var fick vi åka det, för vädret, mest optimala fordonet, nämligen bandvagn. Skönt! Fick en plats tilldelad på ett berg norr om staden, precis ute vid kusten, fick efter lite trassel upp tältet, in med granris, in med liggunderlag och kamin.
Sedan började ordergivning för första uppgiften, en uppgift som vi förra gången löste inom plutons ram, dvs på fyra grupper à 7 man, men som vi nu skulle lösa med en grupp... Håhåjaja. Med fröken Lina som gruppchef för första gången. Vad säger man, det blev nästan bara fel. Tror knappt jag hade ett rätt, det var fel från val av fordonsavlämningsplats till gruppering till framryckning till att jag lämnade en soldat ensam till att vi fick två skadade till att... Jag fick hård men helt rättvis kritik efteråt och kämpade både länge och väl med tårarna när vi rullade därifrån.
Som Tom Hanks säger i min favoritfilm ("Tjejligan"): "There's no crying in baseball!" och detsamma gäller för Hemvärnet...
Det var en tuff uppgift och jag var helt enkelt inte kapabel att lösa den.


Vi rullade tillbaka längs kusten, körde fel (här hade jag kunnat skylla på den dåliga kartan, men nä, det var helt enkelt jag som läste fel) men tog oss fram tillslut.
Nästa uppgift verkade ännu svårare, men faktiskt löste det sig något bättre denna gång. Med C&F som första stridspar, bra jobb på flankerna, en duktig ställföreträdande chef och tempo löste vi ut uppgiften. Vi lyckades ta, rensa och söka genom en liten ö, samtidigt som vågorna slog hårt mot klipporna, vinden antog stormstyrka och snön var så hård att jag var tvungen att dra ner skyddsglasögonen för att kunna hålla ögonen öppna.
Ingen lätt uppgift, men med en grupp som den här var det bara för mig att tassa bakom ett självspelande piano.

Nästa uppgift kom efter middagen, då vi kastade oss ut i mörkret för att ta ett område av värn och bunkrar. Det blev ett kaos utan dess like. Det är alltid svårt att lösa uppgifter i mörker, det är då kommunikation och en god plan är A och O, men när det brast blev det mest bara förvirrat, jag var förbannad, det var bly i luften åt helt fel håll mellan varven och alla var trötta, griniga och kalla. Hm.

Vi rullade vidare, grupperade om oss vid förläggningsplatsen, hann värma oss lite i bandvagnen och drog sedan iväg för att skydda en eskort. Samma kassa karta och samma kassa kartläsare, vilken hit! Dock var det inte vi utan förstyrkan som körde vilse först... :)
Som tur är hittade de tillbaka, körde om oss och vi kom iväg efter en smal skogsväg. Passagerarna i bakvagnen blev dessvärre åksjuka, men vi i framvagnen hade det bra...
Rapporteringen via radion gick klockrent, vi fick rapporter efter vägen och när förstyrkan körde in i problem kunde vi lätt vika av på alternativ väg och ta oss fram till slutmålet.
Vid målet rullade vi rakt in i ett eldöverfall som vi tryckte tillbaka, jag roffade åt mig halva granngruppen också och vi jagade FI tills de nådde sina bilar och drog därifrån. Skönt att avsluta kvällen med något som fungerade.

Tillbaka till tältet, börja elda, skriva eldpostlista, sticka ut och patrullera med Ö en timme, framåtillbaka, framåtillbaka. Vinden rev och slet i tältduken.
In, sitta eldpost en timme, försöka få upp värmen i tältet, en svår uppgift då den kalla vinden från havet slog rakt genom tältduken.
Klockan ett var det dags för efterlängtad sömn, packa upp komarock, sovsäck, ta av kängorna, lägga komarocken på liggunderlaget, lägga sig med sovsäcken över, fullt påklädd, bärsäcken som kudde, hörselkåpor på.
Klockan fem vaknade jag av diskussion i tältet, tydligen hade jag skrivit fel i postlistan och det saknades en dubbelpost mellan kl 5-6. Tröttsamt.
Väckte Ö och drog på oss utrustningen, klev ut i vinden en timme igen.

In i värmen i tältet, frukost, riva förläggning, packa bandvagnen. Ny ordergivning, in till stan, körde ett moment som gick helt okej. Hade jag haft tid och kraft hade jag förmodligen föreslagit en annan väg från första början, men men. Det gick bra, vi löste vår uppgift.
Det självspelande pianot fungerade, jag följde efter, tittade på, rapporterade till plutonchefen på radion.

In i bandvagnen, äta mutor i form av kexchoklad, rulla in på nytt område. Det fria kriget var på upphällningen, vi ryckte fram emot några byggnader, blev påskjutna, förvirringen var total, vi lyckades ta oss fram i små steg, pulsade i snö upp till låren, hamnade i ett låst läge där vi inte kunde ta oss till den punkt där plutonchefen ville ha oss, men fick assistans av granngruppen (tack A för att du registrerade vårt läge och gav oss möjligheten att ta oss därifrån när jag fick totalt hjärnsläpp).
Vi tog oss framåt lagom till övningen avbröts, det blev patron ur, bakåt, vård, mat, packa in all förläggningsmateriel och sen tack och hej.

En intensiv helg som slutade med en snabb middag på restaurang, vidare till tåget, tunnelbanan hem och en väldigt, väldigt efterlängtad dusch.
Kravlade ner under duntäcket och sov, sov, sov.

Så länge att jag försov mig med en halvtimme på måndag morgon och fick stressa till jobbet, men det var det lätt värt.

Och nu är det onsdag.
Det var helgen, berättar mer om veckan en annan dag. Nu måste jag jobba!

25 november 2010

Morgonrunda

I morse drog jag mig en liiiten stund extra och insåg att tiden jag hade till mitt förfogande inte räckte till min vanliga morgonpromenad.
Jag var millimeter från att strunta i det helt, men nä, på med löparstället och joggingskorna och ut.
Springa samma sväng i stället, det tar mindre tid...

Det var ensamt på gatorna, så det var jag, snön, vinden och glittret från ljusen på andra sidan vattnet.
Jag lindade inte foten innan, men kom hem 30 minuter senare med ett leende från öra till öra, dum, trilskande fot höll trots att det var oplogat och drivor att forcera med små käcka skutt, med stor risk för snedtramp och liknande.
Dessutom var det länge sedan det var så lätt att springa som det var i morse.

Yey!

Nu; lång dag på jobbet med Powerpointdöden. Snön faller utanför och jag är riktigt, riktigt nöjd med att jag tog mig i kragen i morse. Kvällen spenderas på gymmet - med benträning på schemat. I morgon ska jag spendera eftermiddagen på tåget, så då utgår träningen och i helgen blir det förmodligen helkroppsfys à la Military training så det räcker till och blir över... :)

24 november 2010

Vilodag

Hade planerat in en vilodag idag och det var tur det, för i morse var jag inte speciellt sugen på att sticka ut och gå i snöstormen, hu.
Klädde mig lite bättre innan jag gick till jobbet, i jeans, Meindlkängor och halsduk. ;)
Det kändes i benen att de kört två intensivpass spinning redan den här veckan, fanns inte så mycket studs i dem på vägen till jobbet precis.

Pratade med mamma på vägen hem och konstaterade att jag också behöver en Kalle, precis som mamma har, som impregnerar mina vinterkängor i god tid (så jag slipper kliva runt i mina militärkängor och kan använda mina nya fina Timberland i stället), som lagar lax och har dukat bord när man kommer hem från jobbet. För när vi lade på och mamma och pappa satte sig för att äta stod jag fortfarande framför hyllorna på Hemköp och funderade på vad jag skulle hitta på att laga, hungrig och med noll inspiration.
Fick bli en raid i frysen hemma och tina en kycklingwok...

Väl hemma fick jag även en del ekonomiska pyssel att klura över, eftersom det rasade in fyra olika lönespecifikationer, från samma företag men för tre olika uppdrag, så det var bara att klura över det och granska. Men det blir en rolig dag för mitt bankkonto i morgon!

Kröp ner under en filt i soffan på kvällskvisten, avnjöt två avsnitt av Gossip girl efter ett tips från en kollega.
Har pillat en del med hemsidan, försökt få min domänadress att acceptera ompekningen av Blogspotsidan, petat i DNSinställningarna så nu får vi verkligen, verkligen hoppas att det blev rätt, annars blir det pannkaka av alltihop har jag en känsla av. :S

Vi får väl se!

Nä, nu ska jag sova, för i morgon väntar en ny dag!

23 november 2010

Snö, snö, snö och is

Tog mig med nöd och näppe hem från jobbet idag. Det var isgata precis hela vägen, snön vräkte ner och det blåste storm.
Jag var naturligtvis välklädd för ändamålet, ehum, i strumpbyxor, kort kjol, sneakers och utan både mössa och halsduk. Dessutom cyklade jag.
Till mitt försvar kan jag säga att jag åtminstone hade vinterjacka på mig!

Bråttom hade jag också, så att gå var inte ett alternativ. När jag väl hasat hem insåg jag att tunnelbana var det enda raka för att ta mig i tid och hyfsat säkert till träningen, så tunnelbana fick det bli.
Är inte så ofta det händer, men eftersom gårdagens pass hölls en bra bit hemifrån var det enklast.

Men efter avverkat intensivpass spinning halkade jag mig hem till fots och insåg att stormvindarna gjorde det i princip omöjligt att ta sig framåt. Hade jag varit lite mer förnuftig hade jag gått en annan väg och inte längs kajen, eller kanske tagit tunnelbanan hem också, men näerå. Så smart var jag inte.

En timmes promenad i stormen och en kvart för att tina upp i duschen, så var jag som ny.

Så här långt har jag klarat av:
Måndag
45 minuter morgonpromenad
Promenad till och från jobbet 2*20 min
Promenad till och från gymmet 2*20 min
Bergspass spinning 75 min
Styrka rygg, triceps och rotatorcuff.

Tisdag
45 minuter morgonpromenad med stavar
Promenad hem från träningen 60 min
Intensivpass spinning 75 min

Onsdag ska egentligen vara vilodag, vi får väl se hur det går...

I övrigt hade jag en bra dag på jobbet, blev överraskad med en spontan jättekram, ett roligt förslag och lite annat bubbel. Kul. :)

I helgen väntar resa norrut, jag skulle ljuga om jag sa att jag ser fram emot det, för det kommer bli kallt, blåsigt, tungt och jobbigt.

Och alldeles, alldelens underbart!

22 november 2010

Hej igen.

Jag är Lina. Hon som hade en blogg i flera år men som lade ner den för ett halvår sedan eftersom hon hade slut på ord. Slut på saker att säga. Slut på saker att berätta.
Som tyckte det var för svårt, för vad ska man säga när man inte längre är ute på äventyr i världen? När man är hemma? Hemma för första gången på väldigt länge. Inte bara för att vända och åka igen, utan för att stanna.


Hur spännande kan livet vara, om man bara är hemma?
Tydligen spännande nog att börja skriva igen.

Vem är då jag? Jo, jag heter som sagt Lina.

Jag är född och uppväxt i en liten by på landet men bor sedan i juni i den kungliga hufvudstaden. Omväxling förnöjer. Mellanlandade dock 8 år i en norrländsk kuststad, så övergången var inte riktigt så brutal som den kan låta.
Har en rätt brokig bana bakom mig, som genom en hel del bananskalshalkande har lett fram till min nuvarande vardag. Jag började jobba extra på Posten när jag var femton år, var sedan firman trogen mer eller mindre hela tiden, fram till jag sade upp mig från en fast tjänst i april, för att prova vingarna i stora staden, med ett tvåårigt vikariat i näven, en rejäl portion nervositet och den beprövade teorin ”if you can’t make it, fake it” i tanken.

Så här långt har det fungerat. Låt oss hoppas att det håller i sig.

Bananskalshalkandet tog mig via en tjänst vid Headquarter Kosovo Forces till en pappersvändartjänst i Sverige och jag har bytt 70 trappuppgångar om dagen på trumpetbolaget mot eget tjänsterum med utsikt över en genomfartsled i Stockholm och är extra glad över det dagar som denna, då snön yr och stormen viner runt husknuten.


Har även testat andra saker genom åren, främst iförd gröna kläder. Gjorde grundläggande soldatutbildning, lumpen, år 2007, är utbildad på diverse olika fordon, radioapparater och vapen. Fortfarande grön, är hemvärnssoldat, just nu med placering 18 mil hemifrån (nej, det är inte optimalt, men jag råkar vara väldigt, väldigt förtjust i min pluton).  Det redan omtalade äventyrandet i världen, ja, det baserar sig på två missioner (ett år) i Utlandsstyrkan.


Dessutom har jag tydligen en förkärlek till att plåga mig själv – har två gånger startat och även fullföljt Nijmegenmarschen i Holland. Sexton mil på fyra dagar, i kängor, uniform och med 10 kg packning. Över trettio grader i skuggan. 24 timmar i buss – enkel resa. Revelj kl 3.30 på natten, sova i samma tält som 300 personer, dela camp med 5500 soldater. Solsken, ösregn, 45 000 deltagare. En folkfest, en upplevelse, en utmaning. Första gången med en del blessyrer så som rejäl blåsa under den tjocka huden på hälen, andra gången skadefri fram till sista stationen den tredje dagen, då ett muskelfäste i höften artigt bockade sig, tackade för visat intresse och sa upp sig på stående fot. Övertalades till fortsatt tjänstgöring med hjälp av Voltaren både invärtes och utvärtes, hot, värme, massage och löften om vila.
Var något stel efter fjärde dagen, men i mål, en medalj rikare och med insikten att nästa års utmaning bör vara något annat. ”Been there, done that, got the t-shirt.” Eller, medaljen i alla fall. Nästa år står utmaningar som Halvvättern och Midnattsloppet på schemat.
Det är kanske något att berätta om...

Jag är alltså hon om inte ska ha en blogg, som inget har att berätta.

Men som likväl inte kan vara tyst.
Och jag är hemma, i mitt land, i min nya hemstad, i min nya lägenhet.
Det blir inte roligare än så.

Det här är min vardag. Ocensurerat och enkelt.


Välkommen.