25 november 2010

Morgonrunda

I morse drog jag mig en liiiten stund extra och insåg att tiden jag hade till mitt förfogande inte räckte till min vanliga morgonpromenad.
Jag var millimeter från att strunta i det helt, men nä, på med löparstället och joggingskorna och ut.
Springa samma sväng i stället, det tar mindre tid...

Det var ensamt på gatorna, så det var jag, snön, vinden och glittret från ljusen på andra sidan vattnet.
Jag lindade inte foten innan, men kom hem 30 minuter senare med ett leende från öra till öra, dum, trilskande fot höll trots att det var oplogat och drivor att forcera med små käcka skutt, med stor risk för snedtramp och liknande.
Dessutom var det länge sedan det var så lätt att springa som det var i morse.

Yey!

Nu; lång dag på jobbet med Powerpointdöden. Snön faller utanför och jag är riktigt, riktigt nöjd med att jag tog mig i kragen i morse. Kvällen spenderas på gymmet - med benträning på schemat. I morgon ska jag spendera eftermiddagen på tåget, så då utgår träningen och i helgen blir det förmodligen helkroppsfys à la Military training så det räcker till och blir över... :)

24 november 2010

Vilodag

Hade planerat in en vilodag idag och det var tur det, för i morse var jag inte speciellt sugen på att sticka ut och gå i snöstormen, hu.
Klädde mig lite bättre innan jag gick till jobbet, i jeans, Meindlkängor och halsduk. ;)
Det kändes i benen att de kört två intensivpass spinning redan den här veckan, fanns inte så mycket studs i dem på vägen till jobbet precis.

Pratade med mamma på vägen hem och konstaterade att jag också behöver en Kalle, precis som mamma har, som impregnerar mina vinterkängor i god tid (så jag slipper kliva runt i mina militärkängor och kan använda mina nya fina Timberland i stället), som lagar lax och har dukat bord när man kommer hem från jobbet. För när vi lade på och mamma och pappa satte sig för att äta stod jag fortfarande framför hyllorna på Hemköp och funderade på vad jag skulle hitta på att laga, hungrig och med noll inspiration.
Fick bli en raid i frysen hemma och tina en kycklingwok...

Väl hemma fick jag även en del ekonomiska pyssel att klura över, eftersom det rasade in fyra olika lönespecifikationer, från samma företag men för tre olika uppdrag, så det var bara att klura över det och granska. Men det blir en rolig dag för mitt bankkonto i morgon!

Kröp ner under en filt i soffan på kvällskvisten, avnjöt två avsnitt av Gossip girl efter ett tips från en kollega.
Har pillat en del med hemsidan, försökt få min domänadress att acceptera ompekningen av Blogspotsidan, petat i DNSinställningarna så nu får vi verkligen, verkligen hoppas att det blev rätt, annars blir det pannkaka av alltihop har jag en känsla av. :S

Vi får väl se!

Nä, nu ska jag sova, för i morgon väntar en ny dag!

23 november 2010

Snö, snö, snö och is

Tog mig med nöd och näppe hem från jobbet idag. Det var isgata precis hela vägen, snön vräkte ner och det blåste storm.
Jag var naturligtvis välklädd för ändamålet, ehum, i strumpbyxor, kort kjol, sneakers och utan både mössa och halsduk. Dessutom cyklade jag.
Till mitt försvar kan jag säga att jag åtminstone hade vinterjacka på mig!

Bråttom hade jag också, så att gå var inte ett alternativ. När jag väl hasat hem insåg jag att tunnelbana var det enda raka för att ta mig i tid och hyfsat säkert till träningen, så tunnelbana fick det bli.
Är inte så ofta det händer, men eftersom gårdagens pass hölls en bra bit hemifrån var det enklast.

Men efter avverkat intensivpass spinning halkade jag mig hem till fots och insåg att stormvindarna gjorde det i princip omöjligt att ta sig framåt. Hade jag varit lite mer förnuftig hade jag gått en annan väg och inte längs kajen, eller kanske tagit tunnelbanan hem också, men näerå. Så smart var jag inte.

En timmes promenad i stormen och en kvart för att tina upp i duschen, så var jag som ny.

Så här långt har jag klarat av:
Måndag
45 minuter morgonpromenad
Promenad till och från jobbet 2*20 min
Promenad till och från gymmet 2*20 min
Bergspass spinning 75 min
Styrka rygg, triceps och rotatorcuff.

Tisdag
45 minuter morgonpromenad med stavar
Promenad hem från träningen 60 min
Intensivpass spinning 75 min

Onsdag ska egentligen vara vilodag, vi får väl se hur det går...

I övrigt hade jag en bra dag på jobbet, blev överraskad med en spontan jättekram, ett roligt förslag och lite annat bubbel. Kul. :)

I helgen väntar resa norrut, jag skulle ljuga om jag sa att jag ser fram emot det, för det kommer bli kallt, blåsigt, tungt och jobbigt.

Och alldeles, alldelens underbart!

22 november 2010

Hej igen.

Jag är Lina. Hon som hade en blogg i flera år men som lade ner den för ett halvår sedan eftersom hon hade slut på ord. Slut på saker att säga. Slut på saker att berätta.
Som tyckte det var för svårt, för vad ska man säga när man inte längre är ute på äventyr i världen? När man är hemma? Hemma för första gången på väldigt länge. Inte bara för att vända och åka igen, utan för att stanna.


Hur spännande kan livet vara, om man bara är hemma?
Tydligen spännande nog att börja skriva igen.

Vem är då jag? Jo, jag heter som sagt Lina.

Jag är född och uppväxt i en liten by på landet men bor sedan i juni i den kungliga hufvudstaden. Omväxling förnöjer. Mellanlandade dock 8 år i en norrländsk kuststad, så övergången var inte riktigt så brutal som den kan låta.
Har en rätt brokig bana bakom mig, som genom en hel del bananskalshalkande har lett fram till min nuvarande vardag. Jag började jobba extra på Posten när jag var femton år, var sedan firman trogen mer eller mindre hela tiden, fram till jag sade upp mig från en fast tjänst i april, för att prova vingarna i stora staden, med ett tvåårigt vikariat i näven, en rejäl portion nervositet och den beprövade teorin ”if you can’t make it, fake it” i tanken.

Så här långt har det fungerat. Låt oss hoppas att det håller i sig.

Bananskalshalkandet tog mig via en tjänst vid Headquarter Kosovo Forces till en pappersvändartjänst i Sverige och jag har bytt 70 trappuppgångar om dagen på trumpetbolaget mot eget tjänsterum med utsikt över en genomfartsled i Stockholm och är extra glad över det dagar som denna, då snön yr och stormen viner runt husknuten.


Har även testat andra saker genom åren, främst iförd gröna kläder. Gjorde grundläggande soldatutbildning, lumpen, år 2007, är utbildad på diverse olika fordon, radioapparater och vapen. Fortfarande grön, är hemvärnssoldat, just nu med placering 18 mil hemifrån (nej, det är inte optimalt, men jag råkar vara väldigt, väldigt förtjust i min pluton).  Det redan omtalade äventyrandet i världen, ja, det baserar sig på två missioner (ett år) i Utlandsstyrkan.


Dessutom har jag tydligen en förkärlek till att plåga mig själv – har två gånger startat och även fullföljt Nijmegenmarschen i Holland. Sexton mil på fyra dagar, i kängor, uniform och med 10 kg packning. Över trettio grader i skuggan. 24 timmar i buss – enkel resa. Revelj kl 3.30 på natten, sova i samma tält som 300 personer, dela camp med 5500 soldater. Solsken, ösregn, 45 000 deltagare. En folkfest, en upplevelse, en utmaning. Första gången med en del blessyrer så som rejäl blåsa under den tjocka huden på hälen, andra gången skadefri fram till sista stationen den tredje dagen, då ett muskelfäste i höften artigt bockade sig, tackade för visat intresse och sa upp sig på stående fot. Övertalades till fortsatt tjänstgöring med hjälp av Voltaren både invärtes och utvärtes, hot, värme, massage och löften om vila.
Var något stel efter fjärde dagen, men i mål, en medalj rikare och med insikten att nästa års utmaning bör vara något annat. ”Been there, done that, got the t-shirt.” Eller, medaljen i alla fall. Nästa år står utmaningar som Halvvättern och Midnattsloppet på schemat.
Det är kanske något att berätta om...

Jag är alltså hon om inte ska ha en blogg, som inget har att berätta.

Men som likväl inte kan vara tyst.
Och jag är hemma, i mitt land, i min nya hemstad, i min nya lägenhet.
Det blir inte roligare än så.

Det här är min vardag. Ocensurerat och enkelt.


Välkommen.