01 december 2010

Helgen som gick

Ja, jag vet att det är onsdag och att jag är dålig på att uppdatera, men i helgen var det full fart och nu i veckan har bloggen inte fungerat, det är nog mitt petande i DNSinställningarna som är orsaken till det. Suck.
Bästa S säger dock att det inte alls är mitt fel utan Blogspot. Vi får hoppas på det... :)

Helgen var galen, först stressa hela fredagen för att hinna hem, byta om, packa det sista, köpa några presenter och spurta till tåget med 15 sekunder till godo innan de stängde dörrarna. Phuuu.
Eftersom jag snålat in på platsreservationen fick jag sitta på ett extrasäte och åka sidledes hela vägen, med en man som smaskade mat från McDonalds brevid mig, med betoning på smaskade. Och sörplade något direkt ur termos. Hm. Trevligt.

Väl framme fick jag hämtning av min svåger och T, tur det då snön vräkte ner. Vi sladdade in på köpcentrumet på vägen, jag hann springa på två bekanta ansikten (superkul att se er!!) och bunkra lite energi inför helgen.

Hemma hos min syster var det som vanligt jättemysigt, massor av tända ljus och god mat. Lyckades sedan tigga till mig en välbehövlig ryggmassage och det var sååå skönt. Ont-skönt, så att säga. För det fanns en del att trycka på...
Slappade vidare med hela familjen i soffan, popcorn och filmen Zoom.
Packade ihop min utrustning och sov sedan som en sten.

Upp tidigt på lördag morgon, på med underställ och uniform, i med en rejäl frukost i bästa hotellanda, på med utrustning och iväg.
Blåste, snöade och var kallt, hu!

Träffade resten av det tappra gänget, packade förlägningsmateriel och fick order om att dra iväg. Som tur var fick vi åka det, för vädret, mest optimala fordonet, nämligen bandvagn. Skönt! Fick en plats tilldelad på ett berg norr om staden, precis ute vid kusten, fick efter lite trassel upp tältet, in med granris, in med liggunderlag och kamin.
Sedan började ordergivning för första uppgiften, en uppgift som vi förra gången löste inom plutons ram, dvs på fyra grupper à 7 man, men som vi nu skulle lösa med en grupp... Håhåjaja. Med fröken Lina som gruppchef för första gången. Vad säger man, det blev nästan bara fel. Tror knappt jag hade ett rätt, det var fel från val av fordonsavlämningsplats till gruppering till framryckning till att jag lämnade en soldat ensam till att vi fick två skadade till att... Jag fick hård men helt rättvis kritik efteråt och kämpade både länge och väl med tårarna när vi rullade därifrån.
Som Tom Hanks säger i min favoritfilm ("Tjejligan"): "There's no crying in baseball!" och detsamma gäller för Hemvärnet...
Det var en tuff uppgift och jag var helt enkelt inte kapabel att lösa den.


Vi rullade tillbaka längs kusten, körde fel (här hade jag kunnat skylla på den dåliga kartan, men nä, det var helt enkelt jag som läste fel) men tog oss fram tillslut.
Nästa uppgift verkade ännu svårare, men faktiskt löste det sig något bättre denna gång. Med C&F som första stridspar, bra jobb på flankerna, en duktig ställföreträdande chef och tempo löste vi ut uppgiften. Vi lyckades ta, rensa och söka genom en liten ö, samtidigt som vågorna slog hårt mot klipporna, vinden antog stormstyrka och snön var så hård att jag var tvungen att dra ner skyddsglasögonen för att kunna hålla ögonen öppna.
Ingen lätt uppgift, men med en grupp som den här var det bara för mig att tassa bakom ett självspelande piano.

Nästa uppgift kom efter middagen, då vi kastade oss ut i mörkret för att ta ett område av värn och bunkrar. Det blev ett kaos utan dess like. Det är alltid svårt att lösa uppgifter i mörker, det är då kommunikation och en god plan är A och O, men när det brast blev det mest bara förvirrat, jag var förbannad, det var bly i luften åt helt fel håll mellan varven och alla var trötta, griniga och kalla. Hm.

Vi rullade vidare, grupperade om oss vid förläggningsplatsen, hann värma oss lite i bandvagnen och drog sedan iväg för att skydda en eskort. Samma kassa karta och samma kassa kartläsare, vilken hit! Dock var det inte vi utan förstyrkan som körde vilse först... :)
Som tur är hittade de tillbaka, körde om oss och vi kom iväg efter en smal skogsväg. Passagerarna i bakvagnen blev dessvärre åksjuka, men vi i framvagnen hade det bra...
Rapporteringen via radion gick klockrent, vi fick rapporter efter vägen och när förstyrkan körde in i problem kunde vi lätt vika av på alternativ väg och ta oss fram till slutmålet.
Vid målet rullade vi rakt in i ett eldöverfall som vi tryckte tillbaka, jag roffade åt mig halva granngruppen också och vi jagade FI tills de nådde sina bilar och drog därifrån. Skönt att avsluta kvällen med något som fungerade.

Tillbaka till tältet, börja elda, skriva eldpostlista, sticka ut och patrullera med Ö en timme, framåtillbaka, framåtillbaka. Vinden rev och slet i tältduken.
In, sitta eldpost en timme, försöka få upp värmen i tältet, en svår uppgift då den kalla vinden från havet slog rakt genom tältduken.
Klockan ett var det dags för efterlängtad sömn, packa upp komarock, sovsäck, ta av kängorna, lägga komarocken på liggunderlaget, lägga sig med sovsäcken över, fullt påklädd, bärsäcken som kudde, hörselkåpor på.
Klockan fem vaknade jag av diskussion i tältet, tydligen hade jag skrivit fel i postlistan och det saknades en dubbelpost mellan kl 5-6. Tröttsamt.
Väckte Ö och drog på oss utrustningen, klev ut i vinden en timme igen.

In i värmen i tältet, frukost, riva förläggning, packa bandvagnen. Ny ordergivning, in till stan, körde ett moment som gick helt okej. Hade jag haft tid och kraft hade jag förmodligen föreslagit en annan väg från första början, men men. Det gick bra, vi löste vår uppgift.
Det självspelande pianot fungerade, jag följde efter, tittade på, rapporterade till plutonchefen på radion.

In i bandvagnen, äta mutor i form av kexchoklad, rulla in på nytt område. Det fria kriget var på upphällningen, vi ryckte fram emot några byggnader, blev påskjutna, förvirringen var total, vi lyckades ta oss fram i små steg, pulsade i snö upp till låren, hamnade i ett låst läge där vi inte kunde ta oss till den punkt där plutonchefen ville ha oss, men fick assistans av granngruppen (tack A för att du registrerade vårt läge och gav oss möjligheten att ta oss därifrån när jag fick totalt hjärnsläpp).
Vi tog oss framåt lagom till övningen avbröts, det blev patron ur, bakåt, vård, mat, packa in all förläggningsmateriel och sen tack och hej.

En intensiv helg som slutade med en snabb middag på restaurang, vidare till tåget, tunnelbanan hem och en väldigt, väldigt efterlängtad dusch.
Kravlade ner under duntäcket och sov, sov, sov.

Så länge att jag försov mig med en halvtimme på måndag morgon och fick stressa till jobbet, men det var det lätt värt.

Och nu är det onsdag.
Det var helgen, berättar mer om veckan en annan dag. Nu måste jag jobba!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar