30 december 2011

2011 - summeringen

2011 lider mot sitt slut och det är dags att göra det obligatoriska bokslutet över året. Det har varit ett mittemellan år, det har inte varit så många höga berg men inte heller speciellt många djupa dalar, året har lojt småguppat bara, med ett fåtal undantag.


Året började med skålande i Pepsi Max, i snön på Sibyllegatan, med fröken K och Doris. Jag hade feberfrossa och var precis nymedicinerad, så dagsformen var inte den bästa. Januari försvann i allt kärlekstrassel som blev när jag föll handlöst och han inte föll alls, vilket var mer än känsla jag hade, än något uttalat från hans sida. Det gjorde det svårare än det hade behövt vara, men jag lärde mig förmodligen något av det också, även om det gjorde ont. Smällen när jag väl landade i förståelse i mitten av februari var hård.

Våren kom, jag tränade och promenerade och fick allt mer ont i vänsterfoten. Till slut gav jag upp och ringde företagshälsovården vi har genom jobbet och fick tid samma dag. En karusell av läkarbesök, röntgen, magnetröntgen och nya läkarbesök gav mig två saker, ett frikort hos landstinget för första gången i mitt liv – och en remiss till en specialist. Han visade mig magnetröntgenplåtarna, där skadan avtecknar sig tydligt, men förklarade att man inget kan göra. Det är ett benmärgsödem, alltså vätska i benväven, och en svullnad som man inte kan påverka. Ett blåmärke efter ”grovt trauma” som jag utsatte fotleden för när jag gick omkull i skogen på hemvärnsövning i november -08.
Den läker av sig själv, eller inte alls. Ungefär. På köpet fick jag ont i höger häl, hälsporre, och linkade tills min kollega skänkte mig ett par underbart sköna ilägg, som hjälpte direkt. Dessutom började jag gå i skor hela tiden, även hemma, vilket gav fettkudden under hälen möjlighet att återhämta.

Det enda som fungerade bra var att cykla. Så i april var jag hemma hos mamma och pappa på cykelläger och i juni körde jag Halvvättern. Femton mil på 6 h 32 minuter. Jag var nöjd över att ha tagit mig i mål, mest för att det var det längsta jag någonsin cyklat men ändå missnöjd eftersom jag hoppades på att kunna ta mig under sex timmar. Nästa år, kanske.

Jag bytte hemvärnskompani, med blandade känslor, minst sagt. Jag har alltid trivts otroligt bra men det var dags att kliva vidare, det var inte hållbart att pendla arton mil enkel resa till övningarna. När jag fick ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till var beslutet enkelt. Jag bytte, hamnade i en nybildad pluton och kände mig hemmastadd direkt. Det känns som om jag hittat rätt, igen.

I slutet av mars var jag värdinna för en stor konferens, med 39 deltagare från 17 olika länder. Det var en häftig upplevelse och veckor av förberedelser betalade sig, allt gick perfekt. Skön känsla!

Jag fick den stora äran att vara med på ett Halmstadbröllop. Ett bröllop som hölls vid havet, i strålande sol och med storslagen utsikt. Om jag grät? Ja, en smula, här och var, några gånger. Det var en fantastisk dag!
I juni åkte jag och storasyster på en hett efterlängtad semestervecka, vi firade midsommar i Turkiet. Långa lata dagar på stranden i Side, det gjorde underverk efter en strulig vår.
Vi kom hem bruna som pepparkakor och med nyladdade batterier.

Världens bästa Elin kom på besök, vi njöt av sommaren i Stockholm, åkte ångbåt och badade i Vaxholm, käkade glass, åt tokstark thaimat och räddade bakfulla kadetter.

Jag for norröver och överraskade min systerdotter på födelsedagen.

I juli åkte jag på en hudinfektion som kastade mig in i en ny läkarkarusell. Två antibiotikakurer och tre olika salvor krävdes för att den skulle släppa greppet och tyvärr lämnade den flera ärr efter sig i mitt ansikte. Men de bleknar med tiden, verkar det som.
Sommaren spenderades i övrigt på jobbet, dels mitt vanliga och dels mitt sommarjobb som utejympavärd på Friskis i Tanto. Jag stortrivdes, det var ett roligt jobb, som bjöd på mycket energi och skratt.

Jag letade boende, för kontraktet på Sibylle var på väg att gå ut och jag hade lite mer ont i magen över det än jag ville erkänna.

Första dagen på semestern i augusti löste det sig plötsligt. Jag fick titta på en etta, åkte hem och hämtade måttband, kamera och anteckningsblock, ritade, mätte och kände att även om den var liten så var den tillräckligt stor för mig. Dagen efter skrev jag kontrakt och 35 kvm i Solna var mina.

I början av augusti tog vi ett mycket jobbigt farväl av Hugo, mina föräldrars labrador, som sedan tassade vidare till himlens mjuka moln. Det var tungt och ledsamt för mig, men hundra gånger värre för mina föräldrar, vilket gjorde ont i hjärtat att se. Ändå var det absolut rätt beslut att ta, hans tassar blev sämre och sämre och han led verkligen av det.

Jag packade väskan och for norrut, med nattåget till Abisko. Jobbade extra i städet på Abisko turiststation under Fjällräven Classic. Bodde i kollektiv, hade en märkt hylla i kylen och delade tv-rum, kök, toalett och dusch med tio andra. Det var en galen vecka som bjöd på det mesta, omsättningen av gäster, alla som gick i mål under FC, gjorde jobbet i städet fullmatat med uppgifter. Ut med utsövda gäster som lämnade efter sig grus, kvistar, stenar, frystorkad mat, spritkök och knäckebrödssmulor i sängen, in med nya, trötta, skitiga gäster som drömt om att få krypa ner under svala, vita, manglade lakan. Skura duschar, bastun, byta i papperskorgarna på toaletterna i omgångar. Det var mycket stress, det var svettigt och varmt och roligt och vansinnigt och fantastiskt. Jag ångrade mig aldrig så mycket som en sekund, även om folk undrar om jag är riktigt klok som åker till Abisko och sliter som ett djur på min semester. Att tunga säckar med smutstvätt varvades med lugna stunder i naturen, linbanefärd, blåbärsplockning och mina första egenplockade hjortron är väl svar nog. Någonstans i det lugn som spred sig inombords fann jag nästa utmaning och 15 augusti kickade jag igång ett nytt projekt, det som ska leda till ett mindre, smalare, mer vältränat jag innan trettioårsdagen i maj.

Kom hem, packade som en tok, slängde, rensade, kastade, gav bort, rev sönder, annonserade ut, sålde. Fick nycklarna till nya lyan, hyrde en bil med bästa M och körde hur många svängar som helst. Sov på luftmadrass i Solna, kände att jag hittat mitt hem. Här kan jag bo. Det är dyrt, förtvivlat dyrt, men jag har tak över huvudet, jag har ett hem och jag älskar det.

Packade bärsäcken och tog flyget till Skåne, startskottet på två fantastiska veckor. Årets bekantskap är utan tvivel min ständige sidekick och co-driver Micke. Utan honom, utan hans lugn, hans förmåga att prata om allt och inget och på det viset hålla mig vid gott mod, då vette katten om jag klarat bandvagnsutbildningen. Det blev två roliga och svettiga veckor, där bandvagnskörande, teoripluggande och ännu mer teoripluggande varvades med långpromenader och de första löpstegen på mycket, mycket länge. Jag kom hem 2,5 kilo lättare och med ett godkänt förarbevis i plånboken.
Även om jag enligt Micke alltid kör för långt till höger. Men nån måste ju göra det också.

Väl hemma igen flyttades de sista pinalerna på plats, mamma och pappa kom nedfarandes i omgångar och gjorde en otrolig insats, där de först tömde och sedan flyttstädade på Sibylle.
Jag kom på plats på allvar.

Mamma och pappa fann ett glädjeämne som efter en del dividerande hit och dit flyttade från Skåne hela vägen till rätt sida om Dalälven. Rocky, en glad, snäll, livlig labrador med energi för ungefär fem till. Han älskar att bada, att kasta boll och att springa. Han kunde inte ha fått det bättre.

Hösten kom, jag dränkte mig själv i arbete, i övningar, i träning, i matlagning. Cyklade i alla väder till jobbet. Gjorde formellt kast med handgranat. Skruvade upp rullgardiner. Cyklade till Kista och jobbade. Dejtade – blev ledsen och besviken. Gav upp. Tränade lite till. Var bångstyrig och arg på jobbet – men fick medhåll. Körde tretimmarspass på spinningcykeln på söndagarna, med suveränt sällskap. Skrev 21 julkort. Gick i mål med mitt delmål inför jul; minus tio kilo på vågen. Sydde julklappar på löpande band, för under året har jag lärt mig att jag kan sy, litegrann i alla fall. Och jag gillar det dessutom. Helt otippat, men roligt.

Målen 2011 blev aldrig riktigt uppfyllda, jag sprang inte Midnattsloppet på grund av trasig fot, jag gick aldrig Roslagsmarschen eftersom den krockade med en hemvärnsövning och jag tränade aldrig tre nya pass på Friskis – jag har tränat MASSOR, men bara två nya saker; dans Fuego och HIT. Däremot har jag tränat mig genom sju av Stockholms fjorton Friskis & Svettis på ett år, det tycker jag är mer än godkänt.

Jag är starkare nu än för ett år sedan, jag är lättare och smalare och det känns som om jag är lite lugnare. Jag har lärt mig många saker om mig själv det här året, en del saker på egen hand och andra saker har jag fått berättat för mig. Det tar jag med mig in i det nya året.

2012 bjuder på många spännande saker, dels vinterutbildningen på bandvagn, jag har sökt utlandstjänst igen och i maj åker jag och mamma till New York för att fira att jag fyller trettio. Den första januari är jag även officiellt tillsvidareanställd, inget mer vikariat utan en egen tjänst. Det hjälper också till att ge lugn i tankesnurret i huvudet.

2011 var kanske året då jag hittade hem?

"Life isn't about waiting for the storm to pass,
it's about learning to dance in the rain."

2012 - bring it on. Jag är redo.

05 november 2011

I'm alright, I'm just fine

Jaha, hej, nu hade det visst gått några veckor igen, och varför har jag en blogg om jag inte skriver i den. Kan man ju undra. Gör jag med - undrar alltså.

Det finns inte så mycket att säga. Eller så finns det massor, men inget jag riktigt kan sätta ord på. Det är knöligt och stökigt och förvirrat och tröttsamt och yrt och sorgligt och glatt och förtvivlat och livat och allting på en gång.

Det är P!nk på högsta volym och två kilo tyngre hantlar än vanligt i bicepscurl, bara för att jag kan.
Det är Winnerbäck och alla minnen och sms:en som kommer som jag inte kan släppa.
Det är trettioårskris på ingång och storgråt åt TVprogram om människor som inte kan få barn.
Det är femmånaderochsexdagar kvar på vikariatet och ett stort hål av osäkerhet som kommer allt mer nära.
Det är treårstrots i magen och "jag vill inte - jag tänker inte - jag GÖR det bara inte!" och så blev det inget jobb sökt.
Det är blåljusen som flashar förbi utanför fönstret och påminner mig om att jag inte har det så j*vla dumt ändå.
Det är surf på sidor som säljer flygbiljetter till det stora äpplet och en önskan om att få fira the big three and zero over there.
Det är telefonsamtal man får på en regementsparkering klockan sju och trettiofem en lördag som gör en så glad att man nästan lipar bara för det.
Det är äventyrslusten och missionslängtan och sneglandet på tjänster i Långtbortistan.
Det är chefer som säger fina ord så att jag nästan börjar lipa, med översten i besöksstolen och allting.
Det är närheten till kärleken och oförmågan att ta emot den.
Det är suget efter att sy och bristen på tid att göra det.
Det är minus åtta komma två på vågen och kampen mot chokladbegäret där chokladen faktiskt vinner ibland, man kan inte vara starkast jämt.
Det är kutandet i skogen med fyra fantastiska människor en hel helg med lera upp till nästipparna, bara för att det är så jäkla roligt och för att man på så vis kan göra en massa andra människor nöjda och leriga och lyckliga.
Det är längtan efter det jag inte har och inte kommer att få och insikten som en käftsmäll - för sjuhundrasextiofemte gången.
Det är lägenheten jag älskar att bo i, nu med mattor och gardiner och möbler och speglar och egenhändigt uppskruvad hatthylla - har jag sagt att jag älskar min slagborr?
Det är förvirrade förtjusande generaler som ringer klockan 17 en fredag då alla gick hem kl 12 och frågar något jag inte kan svara på eftersom jag står på IKEA med halva Stockholm - men han är lika nöjd ändå.
Det är sex år sedan jag slutade vara sambo och det är sex år sedan jag hade ett förhållande på riktigt, riktigt och det är fortfarande tomt efter dig fast jag inte kan förklara varför.

Och allt detta firas bäst med tre timmar spinning i morgon.

I'm alright. I'm just fine.

17 oktober 2011

Vad hände?

Var tog september vägen? Vaddå mitten av oktober?
Jag hänger inte med i svängarna riktigt..!

Det gjorde uppenbarligen inte min kropp heller, som i fredags protesterade rejält och jag kunde inte annat än kravla upp i soffhörnet med dubbla filtar och fleecetröja och pannband - ändå frös jag. Så där in i märgen liksom. Hua.

Det har hänt lite saker under tiden som jag varit bloggfrånvarande, jag har hunnit vara på Friskis & Svettis stora utbildningsdag, där jag drog av tre pass, varav två intervallpass på spinningcykel, jag har varit hem till föräldrahemmet och pussat på det senaste tillskottet i familjen, mamma och pappas hund Rocky. Har varit på stor hemvärnsövning och sprungit runt som ett jehu i fem dagar, har varit på middag och bio med Mari, har spikat upp sista tavlorna, lagt ut alla mattorna, boat in mig i Solna och känner att jag är på plats på riktigt.

Jag har tränat, cyklat, lagat matlådor, lärt mig att hitta i nya stadsdelen, varit på dejt, blivit arg, blivit ledsen, blivit besviken, skrattat, rivit mig på näsan på en taggbuske, varit blåslagen efter övningen och jag har någonstans på vägen tappat strax över sju kilo. Så kan det gå. Målet är minus tio till jul och det känns som om jag är på god väg.

Jag har lärt mig mycket, på övningen lärde jag mig att man inte alltid behöver vara starkast i stan, att det är okej att vara trött, att det går bra att inte orka allt, att jag är där för att lära. Jag är där för att jag ska lära mig - jag är inte där för att jag redan kan allt. Ibland har man svårt att komma ihåg det.
Ibland behöver man bara en blick, ett "bra jobbat där" hojtat över en kaserngård i fullt kaos, någon som klappar en på axeln eller en fänrik som säger att man visst-kan-kom-ihåg-det även om man är så trött att tårarna liksom trillar av sig själva, men så får man lite energi och så är det bara att köra igen. Sen finns det andra guldkorn jag kommer att leva länge på, så är det alltid när man varit på övning. Som att bli väckt efter 20 minuters sömn och kasta sig ut i mörkret och ha adrenalinpåslag i flera timmar, att ha en ställföreträdare som kliver in och säger "vila" när han ser att mina ögon går i kors och tankeverksamheten går på högvarv, att köra lite fel och hamna mitt i ett bostadsområde med terrängbilen och sedan till chefens förtjusning faktiskt hitta ut igen utan att köra ner något, ja, det finns massor av guldkorn.

Och man lär sig av saker man blir besviken och ledsen över. Man blir lite smartare och lite starkare av det också.
Och arg kan det vara rent av hälsosamt att bli mellan varven, för det kan resultera i en statusuppdatering på Facebook som fick 49 "gilla" och 21 kommentarer och som senare blev en insändare i Gefle Dagblad. Man kan läsa den här.


Men nu vet ni att jag lever och har hälsan i alla fall. :)

14 september 2011

Dags att släppa sargen

Trodde ni att jag glömt er? Inte då!
Det har bara varit tre väldigt intensiva veckor som gjort att jag helt enkelt inte haft tid att uppdatera. Det har varit full fart här, kan man säga.

Flytten.
Ja, jag har flyttat, från mitt-i-smeten till en bit utanför smeten, fast ändå centralt, som det känns. Märkligt det där. Fick nycklarna på tisdagen, på fredagen hyrde jag en bil, en liten Toyota, och började med flytten. Tack och lov fick jag hjälp av världens bästa Mari, för att packa och köra själv alla vändor hade tagit mig hela helgen. Att bo tre trappor upp utan hiss är inte helt optimalt - har jag lärt mig.
Men allt gick bra, lite knöligt att få parkering men det flöt på.
Sov sista natten på Östermalm.

På lördagen fortsatte jag köra, ensam. Det blev tre vändor plus en sväng till IKEA för att köpa en byrå, två hyllor och en tv-bänk. Min andra, 190 cm långa tv-bänk sålde jag på lördag eftermiddag till ett nyhetsankare på TV4 Sporten efter att den legat ute på annons på Blocket några veckor. Han var nöjd, jag var nöjd och 300 kronor rikare...

Blåste upp extramadrassen och sov mitt i röran i nya lägenheten.

På söndagen kom mina föräldrar, med mina nya köksmöbler, de är så fina. Pappa har målat köksbordet i samma färg som stolarna. Bordet hade de i köket i lägenheten de bodde i innan jag föddes. Återanvändning på hög nivå..!
Vi åkte till Östermalm och hämtade de möbler jag inte skulle få plats med, vilket inte blev så mycket när allt kom omkring, eftersom jag sålt både byrå och tv-bänk.
På måndagen spontanringde jag till en flyttfirma för att fråga om pris på hjälp med flytt av säng, soffa och bokhyllor. Ett par timmar senare stod de på plats i Solna. Bara så där. SKÖNT.
Ägnade kvällen åt att packa, skruva tv-möbel och försöka bringa ordning.

Kurs
På tisdag morgon, kl 06.45, klev jag på Flygbussen som tog mig till Arlanda. Jag landade i Skåne vid halvtiotiden och fick hämtning som skjutsade mig till regementet. Det visade sig att vi var bara sex personer på utbildningen, vilket vi tyckte var så där, till att börja med. Tills de förklarade att kursen skulle slås ihop med grundkursens nio elever. Då blev det genast lite roligare.. ;)
Vi fick komma till lektionssalen och fick en varsin plats där det väntade massor av litteratur. Platserna var noga fördelade, för till vänster om mig hade jag en tom stol, där det efter ett tag trillade in en kille som skulle bli min kompanjon i två veckor. Hann fundera både en och två gånger vad det skulle bli för nån'.

Jag hade tur. Jag fick en andreförare jag kom väldigt bra överens med, så jag har skrattat mycket, men även haft fördelen att ha en person i min vagn som jag litade på till 100 %, som peppade mig när det gick dåligt (teorin var inte helt lätt alla gånger), som var pedagogisk och lärde mig massor om både vagn och körning, som garvade åt mig på ett snällt sätt när jag gjorde fel, som jag kunde kivas med, som pratade och pratade och pratade för att jag skulle glömma bort att jag var nervös. Den stående kommentaren var "nu ligger du så där långt till höger igen!".
Jag tror att de flesta, men inte alla, trivdes med sina kompanjoner, vilket är viktigt då man, utan att ha träffats tidigare, i princip spenderar alla dygnets vakna timmar med varandra i två intensiva veckor, med kvällstjänster nästan varje kväll, med massor av teori - både civil och militär och fordonskunskap.
Phu!

Körningen gick lite knackigt till en början, jag är dels ganska feg när det kommer till saker som kränger och far, är inget stort fan av att åka där det lutar och tycker väl inte att det här med att åka i terräng är så där väldans skoj, egentligen. Låter kanske märkligt eftersom jag kört terrängbil i flera år. Men ändå. Jag gillar det inte. Jag åker inte karusell heller...
Dessutom är bandvagnen tvådelad, så att säga. Det finns en fram och en bakvagn, vilket gör att man inte manövrerar den riktigt som en vanlig bil. Tog ett tag att vänja sig med det! Några svängar på körgården så började man sakta förstå hur det skulle vara. Min eminente andreförare lärde mig även att köra med båda fötterna på pedalerna, höger på gas och vänster på broms...

Nåväl. Efter nästan två veckor med körning, teori, släplastande, riskutbildning, bogsering, bandkrängning, långmarsch, äppeltuggande, orientering, vilseåkning, surhålsutforskande, motormeckande, farligt-gods-pluggande, tankning, skrattande, spolning, prov, uppkörning, bandaggregatsutgrävning, vård, smörjning, utflykt, middag och sovande på ett logement med snarkande karlar så fick jag till slut mitt eftertraktade förarbevis. Jag är härmed betrodd med att köra bandvagn 206. :)

Här lastar vi en bandvagn på ett släp.

Ja, det är väl ungefär det som jag roat mig med på sistone. Efter att jag kommit hem på fredagen var det bara att pyssla i lägenheten, på kvällen kom bästa E på besök och höll mig sällskap när jag skruvade bokhylla. I lördags kom sedan mamma och pappa för att hjälpa mig flyttstäda, vilket var guld värt, annars hade jag stått där än. Så skönt när det var klart! Kvällen spenderade vi med att bråka med mina nya rullgardiner och mamma packade in saker i städskåpet bland annat. En hel del rassel hamnade i källarförrådet också, efter att ha varit utan förråd på Östermalm så känns det som en lyx att ha förråd igen!

Söndagen gick åt till att städa, gå ner på stan, köpa skruv och ladda för en ny jobbvecka.

Och så var det måndag, jobb, träning, skruva rullgardinerna färdigt, ja, det rullar liksom på.
Utöver allt kaos som är, så har jag dessutom börjat med ett gå-ner-i-vikt-projekt som tar en hel del tid men det har redan gett lite resultat, vilket är peppande.

Nej, nu måste jag gå och göra någon nytta. :)

Vi hörs!


24 augusti 2011

Flyttpaus!

Jag hör av mig när jag är på plats på nya adressen. Fick nycklarna igår!

Det är mycket nu...


19 augusti 2011

Kartongkaos

Just nu är det lite bohemiskt och kaosartat i linalivet. Jag delar säng med en kartong vinterkläder, till exempel. (Sängen är 160 cm bred så det är inte så jobbigt som det låter.)

Har rensat garderoben, har slängt en del, tvättat och skänkt bort en del. Packat resten. Har sålt min byrå och har just nu provisorisk byrå i IKEAkassar. Kvällens projekt blir att packa alla mina böcker i kassar - de som ska med till nya lägenheten, de som ska med fast till förrådet så länge och de som får flytta till mina föräldrar ett tag. Har jag sagt att jag äger över sjuhundra böcker? ;)

Började jobba igår och det var en mjukstart, alldeles lagom. Jag hade visserligen obesvarade mail upp över öronen men det var inte riktigt så mycket arbetsuppgifter i dem som jag hade trott, det känns skönt eftersom jag bara jobbar de två dagarna denna veckan samt hela nästa - sen åker jag söderut på utbildning i två veckor.
Och mitt i allt detta ska jag dessutom vara redo för flytt, för direkt när jag kommer hem går flyttlasset!

Håhåjaja.
Blir nog ordning på det här också, snart.
Jag har tagit ut en del av det roligaste i förskott, inredning är det bästa med att flytta. Så jag har kärat ned mig i en Pappelinamatta, ett Marimekkotyg, några hyllor, en ny byrå, två ljuslyktor, en canvastavla...
Ser fram emot att få landa på den nya adressen och bo in mig så att jag kan få skrida till verket på allvar!

Nu måste jag gå till jobbet.
Just ja! Gå var det ja. Vänsterfoten protesterade inte mot 1 h 45 min promenad igår och inte mot spinning i onsdags heller. Högerfot inte så förtjust i promenad, men det gjorde inte ont under promenaden, bara efteråt, så det kanske, kanske, kanske är på bättringsvägen. Hoppas!!

11 augusti 2011

Flyttplaner

Jag är ledig idag, ledig på riktigt, från Abiskojobbet också. Vilket inte hindrade mig från att gå och jobba två timmar, men ändå. Har jag sagt att jag är dålig på att vara ledig? Och ännu sämre på att se folk jobba jättehårt bara för att jag ska få ligga på sängen och titta på Harry Potter och vara ledig?

Så. Jag jobbade lite lite lite. Städade 13 rum med superteamet H&A. Snabba ryck.
Och sen har jag varit ledig. Ätit tacosrester till lunch, tittat på Greys på datorn och framför allt har jag planerat. Flyttplanerat. Jag mailade fastighetsägaren och fick till svar att jo, det finns ett förråd. Ett förråd! Yes!
Jag har inget där jag bor nu och ska jag bo på 35 kvm med bara en, visserligen jättestor, men ändå, garderob, så blir det lite småtrångt. Så nu slipper jag ha julsakerna i garderoben. Yes. :)
Det blir finemang det här. Dessutom har mamma och pappa fyndat ett superbra köksbord och fyra stolar. På sin egen vind. Lite färg och det blir kanon i mitt nya kök.
Tur jag har världens bästa föräldrar!

Så jag ritar och planerar och funderar. Lägger upp ett logistikschema för vad som ska med, vad som inte får plats och hur flytten ska gå till.
Det går riktigt bra, faktiskt. :)

Och nu ska jag duscha, för om en timme ska jag få massage. I ett tält. På gräsmattan.
Only in Abisko. :)

08 augusti 2011

Går väl int' precis...

...nån nöd på mig. Direkt.

Eller vad säger ni om utsikten från mitt fönster, bilden där uppe? Inte så pjåkig.
Behöver inte ens lämna rummet för att se allt det vackra.
(Fast med öppet fönster för att ta bilden fick man doften från reningsverket på köpet..)

Jag jobbar och far runt, lär mig bädda sängar i rasande tempo, inget att studsa enkronor på, kanske, men snyggt nog, så där.
Träffar massor av människor, trasiga, halta, glada, trötta, roliga, sura, svenskar, tyskar, engelsktalande, norrmän...
Skojar med dem, vojjar mig på lämpliga ställen, kallar dem lite knasiga och får medhåll av dem själva.
Hör om korsband som "rök i Tjäktjas", hittar folk som sover i duschrum, tar reda på kläder som blivit bortglömda i garderober, fyndar spritbränsle under sängar, dammsuger knäckebrödsmulor under täcken, förklarar vänligt för nån yrvaken att utcheckningstiden inte är satt för att jävlas utan för att vi faktiskt ska hinna städa innan nästa trötta gäng vill duscha av sig barren och dyka ner mellan vita, nymanglade, svala lakan.
Det är många garv den kvinnliga personalen emellan när vi trissar varandra en smula inför att någon av oss måste stoppa in skallen och städa herrduschen och herrbastun, trots att den är både påslagen och befolkad...
Som tur är finns det även en del manlig personal som är svag för flickors blinkande och till och med kan tänka sig att rensa en golvbrunn eller två, i nakna och så där lagom väldoftande farbröders sällskap, bara för att göra tjejerna glada. ;)
Idag på dan fick jag dessutom ett mycket oväntat men roligt besök, när det klev in en kadett i m90 i korridoren där jag som bäst yrslade runt. Jag reagerade först som jag alltid gör när jag ser en m90uniform - yey, en kollega! För att i nästa sekund konstatera att det VAR en kollega, som på fullaste allvar knatade korridor upp och korridor ner för att leta reda på mig och säga hej. Det var roligt!
Matade i honom en macka i kollektivets kök för att han skulle stå sig på sin långa vandring hem. (2,5 km, närmare bestämt).
Oväntat besök på jobbet, 150 mil från staden där vi båda bor. Humor!

Ikväll har jag ätit ren i tunnbröd och pratat om livet. I morgon har jag sovmorgon och börjar inte jobba förrän kl 16. Livet är inte allt för hårt. Trots att grannarna som hade lördag igår spelade musik och hade allsång till kl 3 i natt. Livet i kollektiv, i korridoren där det alltid är helg för någon, vardag för någon annan, kväll för några och morgon för en del, oavsett dag, tid på dygnet och del av året.

Fantastiska ställe!

Två som befinner sig på ett annat vackert ställe, det är mina fina föräldrar, som idag firar silverbröllopsdag. Tjugofem år som gifta, vilken grej. De bestämde sig för att åka till underbara Tällberg och jag och syrran firade dem genom att ringa till hotellet och fixa betalningen, som en överraskning.
Vi får hoppas att de hade en bra dag. :)

Nu ska jag plugga in de obligatoriska öronpropparna och sova. Godnatt!

04 augusti 2011

Semester

Ni behöver inte efterlysa mig om jag försvinner några veckor. Jag befinner mig på annan ort för två veckors semester. En semester som började med informationsmöte och pepp för en veckas fullständigt ös.
Fjällräven Classic drar igång i morgon och jag finns på platsen alla vill till, nämligen i målet.


Abisko

Och i morgon kl 06.30 börjar jag jobba. :)

02 augusti 2011

Fodral

Jag blev färdig med ett projekt i söndags, efter att vi lagat symaskinen.

Jag fick ett liggunderlag av storasyster, som sagt. Ett fint, men blått underlag. Den kan man ju inte fästa på stridssäcken när man ska ut i fält. Ju. Så:

Starten har gått, överst liggunderlaget och under
 det ratade fodralet med dragsnodd som stängning.


Fundera och fram med bästa mönsterpappret!
(Rutat kollegieblock!)


Färdigt resultat.
Fästremmar anpassade för att fästa fodralet med innehåll på stridssäcken.

Och dragkedja i stället för dragsnodd.


...som döljer det där blå!


Det var ett roligt projekt, som krävde en del tankearbete och ganska mycket tid, men jag är nöjd med resultatet.

Nu håller jag på med ett till projekt, sedan ska jag packa, för i morgon bär det av norrut..!

01 augusti 2011

Upp och ner

Det har varit en märklig dag. En jobbig dag och en rolig dag.

I morse vaknade jag hos mina föräldrar, sa ett långt och tungt farväl till en älskad familjemedlem, som idag gick vidare till himlen för att tassa vidare på mjuka moln i stället, som är bättre för hans onda tassar.





Eatons Hugo

ÄlsklingsHugo



Dagen förde med sig några positiva saker också, mitt i det jobbiga. Dels fick jag umgås med min syster och hennes familj, de bjöd mig på middag på Vapiano och jag fick en superfin tröja som jag blev jätteglad för. En rosa, så klart.

Men jag fick även något jag längtat efter; besked om lägenhet. Så i morgon skriver jag kontrakt på den här:

Förstahand. 35 kvm. 1 rum och kök. Helkaklat badrum. Fräscht och fint kök. Burspråk och parkett i rummet. 

Ska bli så skönt att få något EGET.

Nu: dricka ett stort glas vatten, för att kompensera för alla tårar och sen sova. 

Kram!

31 juli 2011

Två mejslar och ett glädjetjut

Släpade hem Berninan på bussen idag, för att reklamera servicen den var på häromveckan. Men icke. Den följer med hem igen.
Tack vare lite pillande på mammas nästan likadana symaskin konstaterade jag att en del av huset där undertråden på symaskinen sitter (härmed döpt till undertrådshuset) satt löst. Så med hjälp av två mejslar fick jag och mamma undertrådshuset att sitta där det skulle igen. Yes! Nu fungerar den fint igen.
Eller, åtminstone så länge man inte kör i för tjocka tyger för då lossnar skruven igen.
Hrm. Jag kommer att behöva låna en granne som håller i när jag ska skruva dit den igen, nästa gång den lossnar, men jag har snälla grannar...

Men den fungerar i alla fall.

En bra sak idag. Tack, det behövdes.

30 juli 2011

Inte min dag

Jag var så glad i morse när jag vaknade, eftersom det var lördag, ledigt, solsken och dessutom hade jag en massa roliga saker att sy på agendan.

Det gick inte riktigt som jag tänkt mig.
Först gick jag en tvåtimmars promenad, vilket ledde till att jag knappt har kunnat stödja på min onda häl sedan dess. Suck. Hälsporreelände!
Sen hann jag nästan klart med mitt fina nya fodral till födelsedagspresenten jag fick av min storasyster med familj, ett självuppblåsbart liggunderlag (jag kan inte förstå hur de kunde veta att jag önskat mig precis ett sånt?). Det gick finfint, trots att jag fick hitta på en massa lösningar själv, med blixtlås och allt, och jag var så jäkla STOLT över mig själv att jag kunde, själv!

Men sen. lade. maskinen. av.
.
.
.
IGEN.

Och jag blir så trött. För att sy var det enda riktigt roliga just nu och jag har fortfarande massor av saker jag vill göra, det var ju det jag skulle göra nu när jag äntligen fått semester. Men inte då... Så bra får man inte ha det.

Men det var inte det sämsta med den här dagen ändå, för som grädde på detta fantastiska mos fick jag ett besked som jag gråtit över hela eftermiddagen.
Dessutom vet jag att i morgon inte blir ett dugg bättre.

Det gör så ont i hjärtat.

28 juli 2011

Tant Lina

Jo, jag har ju skaffat mig en ny hobby, som somliga (nämner inga namn) garvar lite åt. Tantvarning på den.. Andra är något mer uppmuntrande (mamma, t.ex., som inte grips av panik ens när jag berättar att jag som knappt kan sy raksöm köper tyg för 279:-/metern).

Här kommer bilder på mina senaste projekt, för nu har det fyllts år färdigt:

Tygkasse till E på 25-årsdagen

...och som kompensation för de dystra färgerna på tygkassen fick hon ett lite roligare pennfodral.



Systerdottern som fyllde 14 år igår fick en sminkväska med ett motiv hon gillar, hon är nämligen väldigt förtjust i att baka cupcakes (eller muffins med glasyr som vi vanliga dödliga säger).


Även denna fick rosa blixtlås och prickigt foder.

Till henne gav jag mig även på att sy en handväska:



Så här blev slutresultatet:


Komplett med magnetlås och ficka till mobiltelefonen.


Till min mamma, som var mottagare av det "lilla gröna paketet med grönmönstrat innehåll" sydde jag:



En liten sminkväska.
Tyg "NK Tyg och Sy" - 279:- metern.. ;)
Jag klev in, såg tyget, blev kär.

Det är vad jag pysslat med på sistone. Jag har en beställning på en handväska som jag ska producera i helgen, och sen kom det nytt tyg med posten igår så jag ska nog sy en åt mig själv också... Plus att jag ska sy en ny variant av den camomönstrade plånboken - i riktig camo denna gång och med riktig plast i stället för en liten bit av en plastficka... ;) Och sen ska jag sy en packpåse jag ska byta bort, tjänster och gentjänster!

Fjortonåringens kalas skulle jag inte vara med på, eftersom hon bor så långt bort (20 mil) och jag fortfarande jobbar, men jag tog kompledigt och tog bussen norrut och ramlade in som en överraskning. Det blev många glada miner. Kul. :) God mat, finfint sällskap, massor av kloka ord. Skönt.
Kom hem sent, men det var det värt.

I morse var jag på sjukhuset klockan 8, för en ny inspektion av mina sår. De läker, men inte tillräckligt bra, så det blir mer salva och piller och smörja och vänta och se. Så kan det vara. Dessutom fick jag i min hand en beställning och fick knata iväg till Medicinsk Bild och ta foto. Hade ingen aning om att en dylik inrättning fanns, men jodå. Jag fick kravla upp på en pall i en fotostudio och bli fotograferad till min journal, bra-att-ha, sa läkaren, som ju är experten i sammanhanget. Bara att lyda.
Jag är dock mycket bättre än förra veckan så jag har goda förhoppningar om att det kommer att läka ihop fint och osynligt... 

Nu ikväll har jag gjort sista skiftet på utejympan med Friskis, det var roligt och svettigt. Har bara morgondagens skift på mitt vanliga jobb kvar innan det är dags att ha semester. 
En semester som man kanske ska kalla för "semester" eftersom jag ska jobba en del. Först ska jag dock åka tåg i ungefär arton timmar, för att ta mig hit:

Abisko.
Lapporten.
Förhoppningsvis med något mindre snö än sist jag var där dock! :)


Fast först ska jag sova så det blir fredag så jag kan gå till jobbet och jobba och charma chefen att skriva ett intyg och städa undan det sista och beta av att-göra-listan och rensa inkorgen och knappa in frånvaromeddelande på telefonen och autoreply på mailen och skriva lappar och instruktioner och vattna blommorna en sista sväng och säga "trevlig daa!" till kollegorna och sen med lätta fötter studsa (mentalt i alla fall) ut till den väntande semestern.

Tjipp!

24 juli 2011

Fler syprojekt

Slickandet av såren har gått bra, vilket kan bero på att jag smörjer med antibiotikasalva tre gånger om dan. Nåväl, det har i alla fall fungerat. :)
I morgon kan jag gå till jobbet och slippa se ut som om jag är loppbiten, yey!

Förutom att smörja och smörja och smörja har jag hunnit med att cykla, promenera och sy. Massa sy, faktiskt. Tyvärr har jag bara ett projekt jag kan visa på bild just nu. Andra bilder kanske kommer senare i veckan.
Är ju födelsedagar på ingång, så jag kan inte visa allt i förväg, liksom...

Men något jag sytt åt mig själv, kan jag visa. Inte så spännande, ytterligare en camofärgad bra-att-ha-sak. :)



Min nya packpåse.
Tänk så finurligt va, rena underkläder i det stora facket och tvätt i det lilla.
Eller möjligtvis tvärtom. :)

Jag hittade även detta mönster HÄR. Fast jag gjorde väggen dubbel och dubbel botten, så att det blev stadigare. En smula knöligare att sy dock. Hittade även tygnamnlappar som mamma beställde när jag gick på lekis för sisådär 24 år sedan, naturligtvis sydde jag dit en sådan också så det syns vems påse det är. :)

Nu ska jag kravla till kojs. I morgon ska jag skicka ett grönt paket med grönmönstrat innehåll till någon som förhoppningsvis blir glad. :) 

22 juli 2011

En raksöm här och en raksöm där...

Mitt första projekt på nyservade symaskinen:

En liten plånbok att ha på hemvärnsövning:




Det som inte syns på bilderna är att det är ett sedelfack också. :)

Lagom att ha förarbevis, körkort, betalkort och lite kontanter i alltså.
Nån sned och vind söm blev det, men det bjuder jag på!
Ska klura lite och kanske slänga dit någon mer söm för bättre stadga också.
Mönstret hittade jag HÄR.

I morgon blir det packpåse, en liten sjukvårdsväska och annat pyssel. Kanske en fältnecessär.. ;)

I övrigt fick jag mitt livs första frikort hos sjukvården idag. Detta efter att ha åkt på någon slags infektion i huden, så efter ett besök hos doktorn fick jag svänga förbi Apoteket och köpa antibiotikasalva och gå hem, göra rent och börja smörja. Hoppas det hjälper... Det ser nämligen ganska äckligt ut. :(

Så för att "slicka mina sår", hålla mig undan eventuella oväder och följa händelserna i Norge tänkte jag inte göra många knop i morgon. Lite knep och lite knåp med symaskinen, men det räknas ju inte.

Trevlig helg på er.

19 juli 2011

Några bilder från helgen

Hugo har fått en egen kudde, som han ääälskar. En sammetskudde som tidigare hörde hemma i "finsoffan".
Av någon oklar anledning kallar vi sammet för "samvett" hemma, så det här är Hugo och hans samvettskudde... ;)


och in action:



Och några av loppisfynden:


Uppläggningsskedar, nysilver. 4 st för 10 kronor...


... och en väska till min symaskin för 25 kronor.
En originalväska, Bernina, från sextiotalet, precis som min symaskin.
Tur att mamma (som har en nästan likadan maskin) var med och såg väskan stå under ett bord. 
Nu är min maskin komplett. :)





Sybegär

"Och det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver.
Och någonstans har man i alla fall kommit om man vet vad man behöver." -Lars Winnerbäck.


Jag hade en alldeles fantastisk helg i föräldrahemmet. Fylld av god mat, promenader, loppisfynd, fina föräldrar och busiga hundar.


Kom hem med min symaskin fastspänd på en liten kärra, något som kört igång något slags sybegär i mig, så nu sitter jag längtar efter semester och tid och tyg och mönster och...
Att jag inte KAN sy, det är ju en... bonus... Får börja med något enkelt. Raksöm.


Ska lägga upp bilder på mina loppisfynd också, det blev några bra saker faktiskt. En väska till symaskinen, några nysilverskedar, en sprillans ny wok, tyg, glas och en duk. Bilder kommer ikväll!


Jag ska bara jobba lite först. Och sen jobba lite på Friskis. Och hänga på Söder och snacka skit med söta f.d. kollegor från Clas Ohlson. Men sen!

15 juli 2011

Rull

Jag har haft en svacka i mitt tränande och i mitt ätande och i mitt levande i största allmänhet. Jag har haft ont, varit trött, sovit dåligt, ältat, haft mer ont, gnällt, kommit till insikter, haltat, legat på soffan...
Man får vara trött och man får vara ledsen, men det kommer ju en punkt där man inte orkar med sig själv riktigt. När man inte vill äta popcorn till middag eller kliva över högen med ostruken tvätt för sjuhundrafemtiofemte gången den här veckan.

Så förra helgens tvättande, städande, rensande och funderande var startskottet på en ny fas, äntligen.

Har tränat ordentligt i veckan - skönt! Det har varit benpass och promenad och ryggpass och Friskisjympa och skivstångspass och en hel del cyklande.

Känns i kroppen, känns bra, träningsvärk, härligt!
Foten - ja den är som den är. Den mer akuta smärtan som uppstod för ett par veckor sedan har lagt sig, men den "vanliga" är kvar.

Igår hade jag en bra dag på båda mina jobb, först fick jag ta tjänstebilen till IKEA och shoppa loss, tillbaka till jobbet och piffa i fikarummet, ny klocka, nya blommor, nya muggar, nya glas... På kvällen jobbade jag på Friskis och där bad ledaren de 180 motionärerna att de skulle ge mig en stor applåd för mitt jobb, eftersom det "utan värdarnas slit inte skulle bli någon utegympa".
Äsch. Fast snällt sagt. Och glad blev jag. :)
Det var värt allt stressat slitande i diverse elkablar som snurrat ihop sig fullkomligt innan passet, det var värt att plocka vasst glas och kladdiga kapsyler. :) Lätt!

Och idag väntar en halvdag på jobbet innan jag ska hem, hämta packningen och dra norrut, hem-hem, till mina föräldrar över helgen. Ska bli jättemysigt, jag längtar verkligen efter dem.

Fast först måste jag visst jobba lite. Humpf. :)

11 juli 2011

Insiktshelg

Fredagkväll firade jag i tvättstugan med att tvätta allt mellan himmel och jord, mest sängkläder och handdukar, kändes det som. Ett och annat klädesplagg, men det känns som om det är samma sommarfavoriter man använder om och om igen nu. Min blå långklänning som jag skulle kunna bo i, jeansshortsen och några t-shirts och linnen.

På lördag morgon såg himlen grå ut och jag tänkte att det var lika bra att bli av med ett "måste" som hängt ovanför mitt huvud ett tag, storstädning av lägenheten. Så det gjorde jag. När solen sen började skina som aldrig förr, ja, då låg jag på golvet i köket och torkade golvlist.
Men hade jag börjat så var det bara att slutföra...
På kvällen belönades jag för slitet med en huvudvärk som gjorde att jag var tvungen att kravla ner i soffan och sen somnade jag till en Harry Potterfilm på TV, i stället för att göra stan och fika med högvaktssoldaten som det var tänkt. Typiskt.

Söndag var inplanerad som en röj-, inventerings- och slängdag med Hemvärnet och jag skuttade i m90:n och var på plats klockan 10. Det var chefen också. Dock med en nyckel som inte längre passade i låset.
Nytt lås - ingen nyckel - ingen städning. Så kan det gå. Vi fick rulla hem igen utan att ha slängt så mycket som en gammal repstump så det nöjet återstår till en annan helg.

Denna röjiver använde jag i stället hemma, städade ur några tidningshållare, en plastback och bokhyllan, sorterade in mina papper i pärmar och var allmänt duktig. Nu krävs det bara ett antal vändor till pappersinsamlingen så att jag blir av med alla papper och tidningar, för just nu känns det mest som om röran flyttat ut på hallgolvet i stället...

Hann med en sväng på Friskis också, en halvtimme på crosstrainern och ett benpass som gett mig vissa svårigheter att gå idag. Hrmm...

Sov som en kratta efter att ha börjat nysta i saker igen sent igår, började veva i en snörände, körde fast, nystade på ett nytt ställe. Frågade saker, fick svar, har kommit till vissa insikter, en del känns i hjärtat, andra gör mig arg, några saker måste jag ta tag i och jobba på, hårt. Frågor som fick svar ger mig kunskap om mig själv och beteendemönster jag själv inte riktigt förstått, vilket är utvecklande i sig och det känns skönt med människor som kan vara brutalt ärliga på ett sätt som inte gör ont att höra. Människor vars omdöme jag litar fullt på.
Bästa E är med och låter mig prata om allt och visa vad jag nystat upp - vad gjorde jag utan dig?

Vinglade ändå upp i morse och gick en promenad, så att jag kom till jobbet med ork att ta tag i en ny arbetsvecka. En vecka som bjuder på många bra saker, så det är väl egentligen inte så mycket annat att göra än att köra. Full fart framåt!

08 juli 2011

Smart

Det är fredag!
Solen skiner!
Jag slutar tidigt!

Vad ska jag göra då...? Jo, jag ska spendera eftermiddagen här:

Hur tänkte jag nu?!
Mummel, mummel. Men det finns bara en sak att göra: gå all in och köra hela tvätt-disk-städracet så man har det gjort...

07 juli 2011

Kanske världens bästa

Det kan tänkas att jag har världens bästa jobb - i plural.
För nu när det ena går ner i takt och allting inte snurrar runt i hundranittiofemkilometeritimmen hela tiden så får man andrum att grotta ner sig i saker. Läsa på. Hitta lösningar. Styra upp. Slänga saker. Städa pärmar. Göra små skyltar. Leka med laminatorn. Spela lite musik på högsta volym i en tom korridor. Skratta. Fika. Gå ut och käka lunch. Lära känna någon man varit lite skeptisk till och inse att vi ju fungerar bra ihop. Bara så där.

Och mitt andra jobb - det på Friskis - har ångan uppe fast det är sommar och bjuder på fyra veckors sommarjobb, två kvällar i veckan värdar jag på utegympan. Det är svettigt, roligt och fullt av folk i ALLA former och i ALLA utstyrslar och med helt olika tillbehör (några med en öl i ena näven och andra med egna yogamattor till nedvarvningen). Damer som går förbi kickar av sig skorna och hänger på och lovar sen att komma på riktigt nästa vecka. Unga tjejer i vita jeans stannar till och hänger med några låtar. Coola grabbgäng skrattar först men tystnar sedan och säger "va, hur orkar dom hålla på så där?!"
Det är en upplevelse. Det är svett, det är tjoande glada människor och det är fullt ös.
Jag är med och riggar allting innan, jag är med och assisterar under passet om något händer och jag plockar undan efteråt. Fast mitt under passet öser jag på jag också. Så gott jag kan med en fot som inte vill vara med...

Snart är det helg och då får jag dra på mig grönkläderna, om så bara för en stund. Härligt!
Det är roligt att vara jag, ibland. :)

04 juli 2011

Minisemester

Jag skiner med min frånvaro ungefär som solen just nu. Slutet av förra veckan blev en berg- och dalbana, med dålig sömn och ännu sämre humör.
Det kom ett negativt besked om stugan (jag föll på "målsnöret"), kärlekstrassel, uppsagda vänskaper, min mobiltelefon lade plötsligt av, bromsen på Silverpilen trilskades, någon storgrät i mina armar och ja, det var väl så där lagom lajbans i största allmänhet.

Små saker lyste upp, som att jag fick veta att jag är antagen till en utbildning jag väldigt gärna vill gå, i slutet av sommaren. Något så galet som en tvåtimmars  skrubbning av någon annans badrum hjälpte också. Inte så mycket mot gråt och dumma cykelbromsar men åtminstone mot dåligt humör och rastlöshet.

Fredag kväll kom dock räddningen i form av en väldigt god vän, E, som genast fick mig på bra humör. Ett av mina guldkorn, en av dem som det berättas om här.
Vi hann med en del snack i soffan innan vi drog ut på stan och åt en sen middag i Gamla Stan. Hem och bäddade ner oss, upp på morgonen, köpte frukost och tog sedan en båt ut i skärgården. Lagom till att vi förtöjde i Vaxholm tittade solen fram, så det blev några dopp i havet. Sol, bad, prat, lugn och ro.

Hem fick vi åka ångbåt, det var en upplevelse på många vis. Det är roligt med engagerade människor - vi fick en lång och givande föreläsning om olika båtar av en medpassagerare.

Vi tog en dusch för att tömma saltet ur håret och stack sedan ut på stan och åt thaimat. Het, god, fantastisk. Vidare till Gamla Stan för en glass och sedan en filmkväll på soffan.
Söndag bjöd på shoppingväder, grått och kallt, så vi hängde på låset och jag kom hem med ett par sandaler, en klänning, en klocka och ett par jeanstights.
Klänningen är en rolig historia, jag har spanat på den länge, först i Amelia, sedan på en kollega på jobbet, men aldrig kommit mig för att köpa den, eller ens prova. Igår letade jag i tre olika Kappahlbutiker utan resultat, tills att jag i den fjärde sprang på den i en annan färg än jag tänkt mig. Hann precis förlika mig vid tanken på en ljusblå istället för en röd, men precis utanför provrummet hängde en endaste röd klänning. I precis min storlek. Den satt som gjuten. Det tog jag som ett tecken och köpte den. Dessutom var den nedsatt till halva priset, det gjorde inte heller något!

Efter shoppingen fick vi knata iväg och göra dagens (veckans?) goda gärning och hämta upp en mycket bakfull herre samt hans bil, köra hem dem till mig, bädda ner herren på soffan under en filt och sedan laga middag.
Det blev en middag med många skratt innan jag slutligen kunde vinka av dem båda.

En fantastisk helg, som känns betydligt längre än den var, det känns som om vi hunnit massor och jag mår mycket bättre nu än jag gjorde när helgen startade. En perfekt minisemester, precis vad jag behövde.
Kraft att fortsätta fyra veckor till innan det är dags för semester igen!

29 juni 2011

Jo [på norrländsk inandning]

..nog är jag kär allt. Där vill jag bo.

Målarpensel, snickarbrallor, grill, morgondopp, ogräsrensning, sjöutsikt, grind, egen postlåda, kakelugn, nyrustat kökåbadrumåhall, golvvärme...

27 juni 2011

Ingenting och allting och lite luft

Tog en morgonpromenad i morse, solen sken trots att klockan bara var 6 och det gjorde inget att semestern var slut lika snabbt som den började.
På jobbet väntade över hundra obesvarade mail, några telefonmeddelanden och en hög lappar, ett brev och en present på mig. Trevligt!
Jag älskar mitt jobb. Har jag sagt det förr?

På eftermiddagen fick jag åka pendel ut ur stan för att träffa specialisten som skulle avgöra min trasiga vänsterfots öde. Jag kom hem lika klok som jag var när jag åkte dit. Eller lika förvirrad, kanske.
Med några tips hur jag ska läka min trasiga högerfot och med domen; vi gör ingenting åt den vänstra. Den får läka av sig själv. Ungefär. Det är som ett blåmärke på insidan som kommer att finnas där ett tag.
Happ.
Så nu ska jag trappa upp träningen igen och se om det fungerar.
Happ.
Linda, tejpa, vricka den inte, kör med fotledsskydd, använd foten, testa den.
Happ.

Men okej. Då gör jag det! Nu har jag fått en dom och förhållningsregler, nu vet jag vad jag har att hålla mig till.
Nu kör vi. :)

Jag började med att ta ut Silverpilen på en tvåtimmarsrunda. Egentligen skulle jag ha tagit racern, men den fick jag ett mentalt sammanbrott över när den inte ville som jag ville så då fick det bli dampirran i stället.
Vi svischade ut ur staden och ut på landet, ut på en grusväg och spanade. Har kärat ner mig fullständigt i en röd stuga med vita knutar. Tur att spaning är en av mina specialgrenar... :)
Behöver hjälp att hålla tummarna för att den där stugan kan bli "min", att hyra alltså.
Vi får väl se!

Känns som om jag har lite luft under vingarna igen. Som om livet rullar framåt.
Jag fånlog där jag gled runt på dampirran idag. Solen gick ned när vi rullade över Lidingöbron.
Jag och Silverpilen mot världen.

Det går en vind över vindens ängar.. och jag får luft att stiga igen.

26 juni 2011

Tillbaka

Jag har inte försvunnit. Jag har bara varit upptagen med det här:


Midsommarafton - Side Turkiet.

Det har varit en helt fantastisk vecka!

Nu: tvätta och ladda för jobbet igen. :)

17 juni 2011

Glömma

[valfri svordom här]! Vad jag är dålig på att glömma. Glömma, släppa, gå vidare, sluta grubbla, förlåta, förstå, lämna, slänga bort.
[valfri svordom här]! Att allt ska behöva vara så [valfri svordom här] krångligt jämt?

Gå vidare. Ska det behöva vara så [valfri svordom här] svårt?

Jag har svårt att släppa taget om vissa människor.
Jag finner det en smula jobbigt att somliga människor har så lätt att släppa taget om mig.

De ligger inte sömnlösa, de kommer inte på roliga minnen stup i kvarten som påminner, deras liv rullar vidare och de gör andra saker med andra människor och de är lyckliga, utan gråa moln på himlen och ett hjärta som svämmar över av fina saker som aldrig kan upplevas ingen.
Minnesfragment av stunder jag gärna förstorade upp och hängde på väggen om jag bara kunde.
Den kyssen. Den resan. Det telefonsamtalet. Den handen i min. Det leendet. Det sms:et. Den vänskapen. Det skrattet. Den kramen. Den konversationen. Den kvällen. Den låten. Den bilden.

De är många nu, människorna jag haft och förlorat, människorna jag inte kan släppa. Jag hade kunnat tapetsera hela kvarteret med alla bilderna, om jag bara fick chansen.
Det finns några av bilderna som gör så ont när jag tänker på dem att jag mest vill gråta.

Ibland när jag ska sova spelas fragmenten som en film på insidan av mina ögonlock.

En natt i juli -07. En låt som spelades i en postbil en himlastormande vår på landet för flera år sedan. En konversation på min soffa i mörkret i april i år. En resa i Skolådan i snöstorm på E4:an på juldagen -09. 
Kramen i ett kapprum på Soldathemmet i december. Ett mobilsvar som ligger kvar, inspelat på min gamla telefon, från januari -09. Nattliga bilturer i en bil genom ett sommarvarmt Gävle 2006. 

[valfri svordom här]! Att det ska vara så svårt att glömma.

Semester

Mindre än ett dygn kvar och nej, jag har fortfarande inte börjat packa. Men jag håller åtminstone på att tvätta det som ska med, det är en bra början. Nu ska jag bara ta fram en väska och börja plocka ner i också.

Var även in på biblioteket och fick med mig en trave böcker, bra, eftersom mitt paket från Adlibris lyser med sin frånvaro. Typiskt. Tur att jag har mer semester i år. Fast då ska jag jobba. Biljetterna är bokade och klara, jag åker norrut när jag påbörjar nästa semesterperiod, det är något jag ser fram emot väldigt mycket.
Det blir mer än jobb, så klart, det blir en och annan promenad i det förtrollande landskapet också.
Åh..

Fick mycket gjort på jobbet idag, gillar det. När jag kan bocka av alla mina saker på listan "före-semestern" och alla saker på "måste-listan". Skönt!

Nu ska jag dra på gamla godingar på Spotify, käka jordgubbar och njuta av att jag är ledig i nio hela dagar.
Och packa.
Var det ja.

16 juni 2011

Packa kanske?

Ja, det är mindre än två dygn till avfärd och jag har packat... noll och intet.
Äääsch. Jag har en känsla av att jag kommer iväg ändå.

Idag hade vi planeringsdag på jobbet och lade upp en strategi för hösten, det ser fullspäckat ut, minst sagt.
Men jag gillar att ha mycket att göra, så jag klagar inte. Dessutom sa chefen ett och annat som jag gillade i övrigt också. Nåt om "förlängda vikariat" och "behålla tillsvidare" och...
Ack ja. Vi får väl se!

Fick SMS idag, lägenheten är min fram till 1 november, halleleluja!
Vilken tur att jag tackade nej till trerummaren vid Observatorielunden igår då. Även om det gjorde en smula ont i hjärtat, för hur ofta får man en sån chans? Once in a lifetime, och jag tackade nej.
Japp.

Skulle inte jag packa? Eller åtminstone plocka ihop tvätten så jag kan tvätta i morgon kväll när jag trillar hem från en galen dag på jobbet? Framförhållning är inte min starka sida.
Tur att det är syrran som står för solskyddsfaktorn på den här resan - annars vet vi ju hur det hade slutat... :)

Så här kanske?

Yep. Lite knasig, lite rödbränd, rätt glad.

14 juni 2011

Oj!

Insåg nyss att inlägget nedan kanske var en smula i längsta laget. Jag får tipsa er lika som när jag mailade bästaste E när hon var i Långtbortistan: "det här blir långt - du får läsa lite i taget."

Bara för det ska jag bidra med något riktigt kort och kärnfullt nu.
Dagens nära-döden-upplevelse: hitta passet som-går-ut-om-något-år. Trodde jag. Öppna det och läsa att det går ut om mindre än två månader. Dock inte innan jag kommer hem från Turkiet.


Tack och lov.


Halvvättern

Hemma igen efter en rolig helg. Lördag morgon började med morgonpromenad tillsammans med Lisa, en fin promenad runt Djurgårdsbrunnsviken. Skön start på morgonen som dock tyvärr resulterade i ett vredesutbrott från den onda hälen, med resultatet högläge och vila resten av förmiddagen.  Inte så smart kanske. Äsch.

Pappa kom och hämtade mig, han hade så klart förberett genom att fälla baksätet så det bara var att lirka in cykeln där. Mycket skönare att cykeln i bilen än utanpå, vi har bekanta med dåliga erfarenheter av cykelställ nämligen och jag var inte speciellt sugen på att komma fram utan cykel.
Vi körde lite fel när vi skulle ut på E4:an, alla dessa vägarbeten vid Norrtull, men vi var till slut på väg åt rätt håll. Gjorde ett uppehåll för lunch på en rastplats, mamma hade skickat med riktigt god pastasallad och mackor, men då var jag så nervös att jag inte kunde äta ordentligt… 

Vi rullade vidare söderut, trafiken flöt på och ju längre söderut vi kom, ju fler cyklar såg vi, på biltak, bakpå bilar, i bilar. Några på väg från Motala efter att ha kört Tjejvättern och några på väg till Motala för Halvvättern. Efter en del virrande och en och annan felkörning så hittade vi fram till vår bostad för natten, vi lastade in alla våra saker och åkte sedan vidare in till Motala för att hämta startlappen och kika runt lite – mest bland alla saker man kan köpa i Team Sportias jättestora tält.
Jag skulle köpa en slang, men se, jag hade ju glömt, att läsa på däcksidan vilken slang jag skulle ha så jag kom ut tomhänt. Igen. Precis som jag kom ut tomhänt från cykelbutiken i fredags. Kasst. Nu har jag lärt mig att jag ska ha 700 x 28C med racerventil. :)

Tillbaka ut till Borensberg, äta middag, äta efterrätt, titta på TV, ligga på sängen och läsa tidning, vara mer nervös. Vad jag var nervös för? Att jag inte skulle orka! Det längsta jag kört innan var nämligen tio mil och loppet var femton. Tio mil – femton mil. Det är lite skillnad, så där.

Somnade som en sten, vaknade på natten av att regnet smattrade utanför, hann tänka både en och två gånger att det förmodligen inte bådade speciellt gott.
Men lördag morgon bjöd på uppklarnande väder, solen segade sig fram och när det var dags för start var det klarblå himmel. Det blåste dock en del, något som höll i sig resten av dagen.

Jag bestämde mig i sista sekund för att köra i mina ”Ride of hope”kläder, vilket gav mig en del roliga kommentarer efter vägen eftersom fler än jag körde i det stället och de dessutom hade ett team på plats som körde i samma outfit – det blev flera ”snygga kläder!” och några Snowrollerinspirerade ”hej kollega!”.

Pappa var lugnet själv och det var ju tur det, eftersom jag var lite yr på morgonen där när det skulle monteras startlapp och lapp på cykeln och fyllas vatten och pumpas däck och…
Men jag kom till start i alla fall. I tid. Med fylld Camelback och en flaska vätskeersättning på ramen.
Två minuter före start skulle jag bara peta till cykeldatorn så att den började räkna distans från noll, men lyckades så klart med konststycket att nollställa hela datorn. Jippie. Inte så bra. Så jag fick köra efter pulsklockan och tid i stället för distans, och titta på alla skyltar efter vägen.
Men det gick ju det också.
 

Starten gick, vi kom iväg, efter ett par kilometer hittade jag en bra ”rygg” att gå med och kom in i lunken. Fram till första rastplatsen (Borghamn 31 km) gick det lagom fort. Vid rastplatsen smaskade jag i mig en bit saltgurka och en halv energikaka. Direkt efter Borghamn började en brant stigning upp på Omberg. Det gick över förväntan, även om jag fick kasta mig av och gå på ett ställe (cykeln tyckte det var läge att lägga i en högre växel rätt som det var, när det var som brantast, tack för den!) Efter backen kom jag ikapp en tjej som jag sedan körde med ett tag, genom den vansinnigt vackra bokskogen. Utsikten alla pratat om hann jag se i ungefär två sekunder, eftersom man var tvungen att koncentrera sig för att inte haka i någon annan cyklist eller bli påkörd bakifrån när de snabba gängen brakade förbi på utsidan.
Jag hann även bli arg och gasta lite åt folk som inte hade vett att hålla till höger utan åkte i bredd, två-tre stycken och vinglade på den smala vägen, livsfarligt för alla när det kom snabba gäng bakifrån, vinglar man in precis framför ett sånt gäng – då kan 10-15 cyklister gå i backen. Usch! Visst, det är ingen tävling, man ska kunna åka och prata och ha trevligt, men håll höger, håll din linje, vingla inte runt, så får alla plats och olycksrisken blir betydligt mindre.


Fram till andra rastplatsen matade jag mest på, drog ifrån tjejen jag åkt med genom skogen, hittade en kille som höll bra fart och åkte med honom. Vid rastplatsen efter 65 km, Vida Vättern, knölade jag i mig en näve nötter, en energikaka, två Dextrosol, en Alvedon och fyllde på vatten. Knäna började spöka, foten också. Efter rastplatsen blev det en stigning igen och all snabb energi jag ätit gav mig kraft att öka farten. Så fram till tredje rastplatsen upplever jag att det gick som allra snabbast.
I en av backarna kom jag ikapp och körde förbi en kvinna i blå cykelkläder, jag hörde att hon växlade ner och gick in bakom mig och där blev hon kvar. I tre mil. Utan att säga ett ljud. Utan att fråga om hon skulle dra en bit. Trevligt. Nåja, jag kände mig stark och höll bra fart ändå.  Vi växeldrog med ett par på tandemcykel ett tag också, vi gick om i uppförsbackarna och blev omåkta i nedförsbackarna.

På tredje rastplatsen i Rök fyllde jag på flaskan med saft och drog i mig en kardemummabulle samt stoppade ner en bulle i fickan på tröjan som reserv. Höll ganska bra fart efter Rök och upp mot Skänninge, blev upphunnen av killen jag körde med fram till första rastplatsen och körde med honom. Vi passerade en riktigt otäck olycka och jag undrar fortfarande hur det gick med den skadade för det såg verkligen inte bra ut. Hu! Han var åtminstone väl omhändertagen av polis och funktionärer.

Vid rastplatsen i Skänninge hade vi två mil kvar, så då stannade jag inte, utan åt min medhavda kardemummabulle i farten och ökade sedan farten. Vi gick ut från Skänninge i stark motvind, vilket var så där lagom peppande, men jag hade bara en sak framför ögonen då; målgång. Så jag matade på, drog ifrån killen jag kört med och plötsligt stod det någon och vinkade in mig på upploppet, och sa ”Välkommen tillbaka till Motala!”. Wow! Det var inte en kotte så långt jag kunde se varken framför eller bakom så jag fick soloköra in i mål, det var kul att ta emot folkets jubel… ;) 

Pappa stod direkt efter målet och såg stolt ut. Medalj fick jag också, jag klarade inte gränsen för finare medalj (under 6 timmar), men jag är nöjd! 6 timmar och 32 minuter är ingen världsmästartid precis, men jag tog mig i mål, jag gick inte in i väggen, jag fick inte mjölksyra och det var faktiskt första gången jag cyklade så långt. Nästa år, då jäklar!

Pappa hade koll på läget och slussade mig från målgång till matsalen, vidare till diplomuthämtning och sedan till bilen, packade in mig och cykel och for till Sporthallen där jag fick duscha och sen åkte vi norrut igen. I Team Sportias tält efter hämtning av diplom köpte jag mig en träningströja, en knallrosa med Halvvätterntryck. Samma tröja som jag sneglade på dagen innan men inte vågade köpa – utifall jag inte skulle ta mig i mål…
Men det gjorde jag.

På: 6 timmar, 32 minuter, 5844 förbrukade kalorier, 2 Alvedon, 1½ energikaka, 3 liter vatten, 7 dl vätskeersättning, 4 dl saft, en bit saltgurka, 2 kardemummabullar, 2 Dextrosol, ett par nävar salta nötter och rätt mycket envishet.

10 juni 2011

Summering av en bra vecka

Jaha, så flög den veckan förbi och helgen har börjat. Jag firade detta med två glas vatten och en cheddarburgare på Söder med suveränt sällskap. Det hann pratas både boende, jobb, brist på jobb, utlandstjänst, motorcyklar och ja, en hel del annat också. Solen sken som om den hade betalt för det och maten var riktigt god.

Det har varit en grym vecka på många vis, skatteåterbäringen kom, jag fick ett erbjudande om lägenhet, jag fick hoppa in och jobba på Friskis igår kväll, svettigt som bara den men roligt, som vanligt, jag har fått beröm för ett jobb jag gjort, jag har bjudit en kollega på ett rejält skratt när jag använde ett ord han inte hört på "år och dar": ohemult, det är väl ett ord man svänger sig med va? Jag gör det tydligen... 

Nåväl. Jag hann med lite shopping idag efter jobbet, innan jag drog på After work, ett nytt pulsbälte till min pulsklocka, en hög energikakor, verktyg att byta slang på cykeln med, en sadelväska till hojen... Ser ni ett tema? Ja, det är dags för Halvvättern på söndag... 
Som tur är har de ändrat sig om vädret:



Härligt!

Tänk på mig på söndag när jag ger mig i kast med det här:

Femton (15!) mil på hojen.
För på söndag är det:



Vi hörs efter det. Över and ut!

08 juni 2011

Bäst idag

Min kollega letade i sin skrivbordslåda och plockade fram två blå hälinlägg som jag fick låna. De åkte ner i skorna direkt.

Oj, vad min onda häl gillade dem... Var det så enkelt?
Tänk om man kan laga den andra, trasiga, foten lika lätt. :)

Dagens bästa!

07 juni 2011

Vilken fin helg!

Det blev en intensiv men fin helg.
Medaljparaden var varm och solig, jag kom hem fyra kramar senare och en solbränna rikare.
Med betoning på bränna. Ops. Man kan väl säga att jag skulle ha haft solskyddsfaktor...
Äsch!

Hann träffa kusinvitamin och babbla lite, det var inte igår.
På kvällen cyklade jag till hemvärnslokalen, satt lite mer i solen (fortfarande utan solskydd...) och garvade en hel del, jag gillar verkligen det där gänget. :)
Vidare ner på stan, hämtade Björn, köade ett bra tag för att köpa mat på Smaka på Stockholm, innan vi knatade hem till mig, hämtade min packning och sedan vidare hem till Björn. Jag somnade som en sten på soffan och sov gott.

På lördag morgon vaknade vi, packade ihop och stack iväg till tåget. X2000 mot Göteborg lämnade Hufvudstaden i tid och vi satt bra i första klass.. :)
Vi fick god kaffedoft i kupén också, efter att konduktören vält en vagn med kaffe, som tur var fick ingen kaffet på sig utan det blev bara en stor fläck i mattan.
Det var inga problem att hinna med tåget i Göteborg heller, vi kom iväg mot Halmstad och ankom i tid. Travade iväg till Statoil och hämtade rallybilen vi hyrt, en liten Ford Ka.
Styrde ut ur stan, checkade in på Tylebäck och svidade om. Letade oss ut till vigselplatsen vid havet. Solen sken, himlen var klarblå, inte ett moln så långt ögat nådde.
Vigseln var fin och det kom väl kanske nån liten tår där i mitten... Hm.. :)

Vidare in till stan, till regementet och partaj på officersmässen. Det var massor av god mat, väldigt fina tal, sång, skratt, pinsamma minnen och några glada tårar.
Dansen kom igång och vi dansade som tokiga till klockan var nästan två.. Jag gick ut och bytte till mina sneakers i bilen efter en stund, det var ett klokt val.


På söndag morgon klev vi upp, gick ner till stranden och förundrades över hur vackert det var, bikinin fick dock stanna i väskan, riktigt så varmt var det inte i vattnet.
Vidare in till stan, lämna tillbaka bilen, äta långbrunch med brudparet och ha det gott.
Tog ett tidigare tåg till Göteborg, tur var det, för tåget vi skulle ha åkt med blev försenat så det kändes skönt att redan vara ombord på X2000 och inte sitta på lokaltåget och vara stressad över att kanske missa anslutningen.

I lägenheten väntade ett jättestort paket på mig, det var kusinen med familj som lämnat det efter att ha lånat lägenheten av mig under helgen. Fina handdukar, badlakan och, så klart, en groda. Jag samlar ju på sådana.
Roligt!
Skulle sova tidigt men plötsligt satt jag på tunnelbanan ut från stan, så kan det gå.

Igår åkte jag till min moster i Eskilstuna över dagen, vi hann äta god lunch, handla, fixa med datorn, prata en massa, leka med katten och fika. Kul!
Kom inte hem förrän klockan var över 21.

Jag glömde ställa klockan och ramlade mer eller mindre ur sängen klockan 7.20 i morse. Hoppsan.
Jag blev lite sen till jobbet men det var ingen panik, som tur var.

Nåväl. Nu laddar jag för helgen och utmaningen den bär med sig. Det ser inte allt för lovande ut, eller vad säger ni om följande prognos:


Regn + cykla femton mil = ingen bra kombination...

Håll tummarna att det INTE blir regn, snälla?