31 januari 2011

Allergi

Hemkommen från veckans första spinningpass. Inte helt nöjd. Det var en vikarie som körde mitt favoritpass idag.
Det sägs att smaken är som baken - delad - och visst är den så. För att jag ska vara nöjd med ett spinningpass krävs det inte speciellt mycket. Jag har cyklat på trasiga, knarriga, sneda, vingliga, tröga, svårcharmade cyklar, jag har cyklat till hemmasnickrade pass i ett tält i Kosovo där det var över trettio grader varmt innan vi ens börjat, jag har själv hoppat in som ledare och kört pass på en cykel som vickade runt längst uppe på två pallar, jag kan leva med skivor som hackar ibland och ledare som tappar bort sig, men det finns tre saker jag inte klarar av:
1. Dålig musik. JA, smaken är olika, men att köra skränig, entonig, instrumental musik i passets värsta backe, det är det snudd på dödsstraff på. Ihihihihihiiiikihihihihiiiik lät det i över tre minuter. Samma ljud, om och om och om och om igen. Jag höll på att kliva av och gå, där och då.

2. Högt ljud. Det finns ett "öra" i lokalen som mäter ljudet av en anledning, om den går från grönt till gult ibland - helt okej, om den går från gult till rött är det dags att sänka. Om den står på rött en längre stund, om cyklisterna viftar med armarna och gör tummen ner, om någon kliver av och försöker dra bort sina cykel från högtalarna och om det är några som håller för öronen, då är det dags att sänka va? Inte det?

3. Ledare som pratar heeela tiiiiden. Ledaren är där för att peppa och leda, jo, det förstår jag också. Men en ledare som pratar hela j*kla tiden går mig på nerverna. Jag orkar inte höra kom-igen-nu-ta-i-nu-kom-igen-nu-ta-i-nu-kom-igen-nu i sjuttiofem minuter. Framför allt inte i kombination med punkt två. Och inte i kombination med punkt ett. Det entoniga, skräniga ljudet, den höga volymen och en ledare som skriker "ta i nu" i falsett så det går genom märg och ben - ryyyys.

Ledaren av dagens pass lyckades pricka in samtliga tre av mina absoluta allergier i cykelsalen. Dålig musik, högt ljud trots enträget viftande från flera håll och dessutom ett konstant pladdrande. Till slut lackade jag ur, klev av och gick fram och bad henne "snälla, kan du sänka lite?" och när låten tog slut passade flera på att hojta "säääänk!", men då sa hon surt "äh, att den går upp lite på gult är inget farligt". Näe, men att den står på rött under en längre stund med en extra skränig rocklåt och ett för högt skruvat headset är faktiskt inte kul.

Dock hade hon den goda smaken att berätta att hon vikarierar nästa vecka också.
Tack, då kan jag planera om och köra ett annat pass...

Klev av cykeln direkt under nedcyklingen och när de andra började stretcha hade jag redan dragit på mig kläderna och travat hemåt. Kom hem med en mullrande huvudvärk.

Jag vet att jag låter som en gnällspik och att det här förmodligen är dagens i-landsproblem.
Men det bjuder jag på.

1 kommentar:

  1. Det är HELT ok att gnälla på sånna där pass. Usch. Jag lider med, dej är katastrof! Imponerande att du stannade passet ut ändå!

    Kraaam

    SvaraRadera