01 januari 2011

Nyår på närakuten

Eftersom jag bor i en ny stad och i princip aldrig är sjuk (peppar, peppar...) så har jag dålig koll på sjukvården i min nya hemstad. När jag fick bäckenledslåsning i slutet av september fick jag tips på en bra kiropraktor av en kollega som tröttnade på att se mig hasandes i korridorerna som en nittioåring. Ett besök hos KiropraktorKompaniet och jag var som ny - endast ett par dagar innan årets största övning då jag kröp, krälade, sprang, klättrade, kånkade, bar, vred, bände... Phu..
Men utöver det och ett besök på barnakuten med systerdotterns förmodat brutna tå, intet.

Så när värken vägrade släppa trots stora mängder tranbärsjuice, persilja, c-vitaminbrus, vatten och övertalningsförsök, då kastade jag in handduken.
Klockan 19.30 på nyårafton kände jag att näe, det här fungerar inte.
Antog att jag inte skulle vara helt ensam på akutmottagningen direkt.
Efter X antal berättelser om väntan i timmar var jag skeptisk när jag plockade upp telefonen och ringde till det närmaste stället jag kunde googla fram.
Men icke. En snäll doktor i andra änden rekommenderade mig att komma bums, så det var bara att dra på sig kängor och mössa och bana sig väg till närakuten.
Väl där blev jag insläppt till doktorn på en gång, det togs prover och skakades på huvudet och jag stod sedan på gatan utanför en kvart senare med ett recept i ena handen och en Rollokola som färdkost till hemvägen i den andra.
Ett dygnetruntöppet apotek där jag fick ett glas vatten tillsammans med medicinasken och jag kunde återgå till att laga nyårsmiddag efter att ha lagt ner ynka 1,5 timme, promenaderna inräknade.

Hade jag världens tur, ja, förmodligen. Var jag glad? Som en speleman!
Så, sju dagar med pillerknaprande så är jag förhoppningsvis botad.


Så kan det gå.

Men jag tog mig hem i snöyran, bakade pizza med fröken K och sidekicken Doris, skålade in tolvslaget i mysbrallor ute på gatan, med Pepsi Max i glasen och tittade på fyrverkerierna.
För att sedan kliva upp för trapporna och återgå till filmmaraton.
Lagom jobbig nyårsafton!

Idag har vi hunnit långpromenad, laga mat, äta, göra fruktsallad, ligga på soffan och nu när fröken K åkt har jag lekt med min nya guldklimp, min Canon IXUS 130, en liten, kompakt digitalkamera som förhoppningsvis kommer att ge många fina bilder framöver.

Nu är det dock dags att hoppa i säng och ladda för den sista lediga dagen för den här gången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar