17 maj 2011

Ett steg framåt

Det tar sig med fotskrället. Efter söndagens promenad kunde jag knappt gå på kvällen men igår fick jag komma på magnetröntgen så nu var det väl själva faaa...n om de inte kan se vad som är galet.

Jag fick svida om till en vadlång, ljusblå rock och lägga mig på britsen, foten lades högt och det värst onda stället markerades ut med tejp, på med en "bur" runt foten och sen åkte jag, fot och brits in i tunneln, halvvägs, bara. Jag fick hörselkåpor och en panikknapp att hålla i, utifall att jag skulle bli skraj där inne.
Men inte då. Det gick bra. Det lät väldigt mycket, det burrade och hela foten vibrerade mellan varven (vilket kittlades...) så det var svårt att ligga stilla, men jag lyckades så pass att jag fastnade på bilden. Plåten? Ja, vad det nu är man fastnar på. :)
Damen spelade Mix Megapol i lurarna och när det gått en kvart var vi klara, jag fick vingla ut och kunde ringa pappa och säga att magnetröntgen inte är något för honom. Har man cellskräck och måste åka in helt i den där tuben, då blir det förmodligen en allt annat än angenäm upplevelse.

Nu väntar vi på att röntgenläkaren ska titta på resultatet. Sedan ska min läkare titta och efter det förmodligen en ortoped.
Efter det borde något resultat komma och förhoppningsvis en plan för hur jag ska få foten att fungera igen.

Det ska bli väldigt, väldigt skönt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar