29 juni 2011

Jo [på norrländsk inandning]

..nog är jag kär allt. Där vill jag bo.

Målarpensel, snickarbrallor, grill, morgondopp, ogräsrensning, sjöutsikt, grind, egen postlåda, kakelugn, nyrustat kökåbadrumåhall, golvvärme...

27 juni 2011

Ingenting och allting och lite luft

Tog en morgonpromenad i morse, solen sken trots att klockan bara var 6 och det gjorde inget att semestern var slut lika snabbt som den började.
På jobbet väntade över hundra obesvarade mail, några telefonmeddelanden och en hög lappar, ett brev och en present på mig. Trevligt!
Jag älskar mitt jobb. Har jag sagt det förr?

På eftermiddagen fick jag åka pendel ut ur stan för att träffa specialisten som skulle avgöra min trasiga vänsterfots öde. Jag kom hem lika klok som jag var när jag åkte dit. Eller lika förvirrad, kanske.
Med några tips hur jag ska läka min trasiga högerfot och med domen; vi gör ingenting åt den vänstra. Den får läka av sig själv. Ungefär. Det är som ett blåmärke på insidan som kommer att finnas där ett tag.
Happ.
Så nu ska jag trappa upp träningen igen och se om det fungerar.
Happ.
Linda, tejpa, vricka den inte, kör med fotledsskydd, använd foten, testa den.
Happ.

Men okej. Då gör jag det! Nu har jag fått en dom och förhållningsregler, nu vet jag vad jag har att hålla mig till.
Nu kör vi. :)

Jag började med att ta ut Silverpilen på en tvåtimmarsrunda. Egentligen skulle jag ha tagit racern, men den fick jag ett mentalt sammanbrott över när den inte ville som jag ville så då fick det bli dampirran i stället.
Vi svischade ut ur staden och ut på landet, ut på en grusväg och spanade. Har kärat ner mig fullständigt i en röd stuga med vita knutar. Tur att spaning är en av mina specialgrenar... :)
Behöver hjälp att hålla tummarna för att den där stugan kan bli "min", att hyra alltså.
Vi får väl se!

Känns som om jag har lite luft under vingarna igen. Som om livet rullar framåt.
Jag fånlog där jag gled runt på dampirran idag. Solen gick ned när vi rullade över Lidingöbron.
Jag och Silverpilen mot världen.

Det går en vind över vindens ängar.. och jag får luft att stiga igen.

26 juni 2011

Tillbaka

Jag har inte försvunnit. Jag har bara varit upptagen med det här:


Midsommarafton - Side Turkiet.

Det har varit en helt fantastisk vecka!

Nu: tvätta och ladda för jobbet igen. :)

17 juni 2011

Glömma

[valfri svordom här]! Vad jag är dålig på att glömma. Glömma, släppa, gå vidare, sluta grubbla, förlåta, förstå, lämna, slänga bort.
[valfri svordom här]! Att allt ska behöva vara så [valfri svordom här] krångligt jämt?

Gå vidare. Ska det behöva vara så [valfri svordom här] svårt?

Jag har svårt att släppa taget om vissa människor.
Jag finner det en smula jobbigt att somliga människor har så lätt att släppa taget om mig.

De ligger inte sömnlösa, de kommer inte på roliga minnen stup i kvarten som påminner, deras liv rullar vidare och de gör andra saker med andra människor och de är lyckliga, utan gråa moln på himlen och ett hjärta som svämmar över av fina saker som aldrig kan upplevas ingen.
Minnesfragment av stunder jag gärna förstorade upp och hängde på väggen om jag bara kunde.
Den kyssen. Den resan. Det telefonsamtalet. Den handen i min. Det leendet. Det sms:et. Den vänskapen. Det skrattet. Den kramen. Den konversationen. Den kvällen. Den låten. Den bilden.

De är många nu, människorna jag haft och förlorat, människorna jag inte kan släppa. Jag hade kunnat tapetsera hela kvarteret med alla bilderna, om jag bara fick chansen.
Det finns några av bilderna som gör så ont när jag tänker på dem att jag mest vill gråta.

Ibland när jag ska sova spelas fragmenten som en film på insidan av mina ögonlock.

En natt i juli -07. En låt som spelades i en postbil en himlastormande vår på landet för flera år sedan. En konversation på min soffa i mörkret i april i år. En resa i Skolådan i snöstorm på E4:an på juldagen -09. 
Kramen i ett kapprum på Soldathemmet i december. Ett mobilsvar som ligger kvar, inspelat på min gamla telefon, från januari -09. Nattliga bilturer i en bil genom ett sommarvarmt Gävle 2006. 

[valfri svordom här]! Att det ska vara så svårt att glömma.

Semester

Mindre än ett dygn kvar och nej, jag har fortfarande inte börjat packa. Men jag håller åtminstone på att tvätta det som ska med, det är en bra början. Nu ska jag bara ta fram en väska och börja plocka ner i också.

Var även in på biblioteket och fick med mig en trave böcker, bra, eftersom mitt paket från Adlibris lyser med sin frånvaro. Typiskt. Tur att jag har mer semester i år. Fast då ska jag jobba. Biljetterna är bokade och klara, jag åker norrut när jag påbörjar nästa semesterperiod, det är något jag ser fram emot väldigt mycket.
Det blir mer än jobb, så klart, det blir en och annan promenad i det förtrollande landskapet också.
Åh..

Fick mycket gjort på jobbet idag, gillar det. När jag kan bocka av alla mina saker på listan "före-semestern" och alla saker på "måste-listan". Skönt!

Nu ska jag dra på gamla godingar på Spotify, käka jordgubbar och njuta av att jag är ledig i nio hela dagar.
Och packa.
Var det ja.

16 juni 2011

Packa kanske?

Ja, det är mindre än två dygn till avfärd och jag har packat... noll och intet.
Äääsch. Jag har en känsla av att jag kommer iväg ändå.

Idag hade vi planeringsdag på jobbet och lade upp en strategi för hösten, det ser fullspäckat ut, minst sagt.
Men jag gillar att ha mycket att göra, så jag klagar inte. Dessutom sa chefen ett och annat som jag gillade i övrigt också. Nåt om "förlängda vikariat" och "behålla tillsvidare" och...
Ack ja. Vi får väl se!

Fick SMS idag, lägenheten är min fram till 1 november, halleleluja!
Vilken tur att jag tackade nej till trerummaren vid Observatorielunden igår då. Även om det gjorde en smula ont i hjärtat, för hur ofta får man en sån chans? Once in a lifetime, och jag tackade nej.
Japp.

Skulle inte jag packa? Eller åtminstone plocka ihop tvätten så jag kan tvätta i morgon kväll när jag trillar hem från en galen dag på jobbet? Framförhållning är inte min starka sida.
Tur att det är syrran som står för solskyddsfaktorn på den här resan - annars vet vi ju hur det hade slutat... :)

Så här kanske?

Yep. Lite knasig, lite rödbränd, rätt glad.

14 juni 2011

Oj!

Insåg nyss att inlägget nedan kanske var en smula i längsta laget. Jag får tipsa er lika som när jag mailade bästaste E när hon var i Långtbortistan: "det här blir långt - du får läsa lite i taget."

Bara för det ska jag bidra med något riktigt kort och kärnfullt nu.
Dagens nära-döden-upplevelse: hitta passet som-går-ut-om-något-år. Trodde jag. Öppna det och läsa att det går ut om mindre än två månader. Dock inte innan jag kommer hem från Turkiet.


Tack och lov.


Halvvättern

Hemma igen efter en rolig helg. Lördag morgon började med morgonpromenad tillsammans med Lisa, en fin promenad runt Djurgårdsbrunnsviken. Skön start på morgonen som dock tyvärr resulterade i ett vredesutbrott från den onda hälen, med resultatet högläge och vila resten av förmiddagen.  Inte så smart kanske. Äsch.

Pappa kom och hämtade mig, han hade så klart förberett genom att fälla baksätet så det bara var att lirka in cykeln där. Mycket skönare att cykeln i bilen än utanpå, vi har bekanta med dåliga erfarenheter av cykelställ nämligen och jag var inte speciellt sugen på att komma fram utan cykel.
Vi körde lite fel när vi skulle ut på E4:an, alla dessa vägarbeten vid Norrtull, men vi var till slut på väg åt rätt håll. Gjorde ett uppehåll för lunch på en rastplats, mamma hade skickat med riktigt god pastasallad och mackor, men då var jag så nervös att jag inte kunde äta ordentligt… 

Vi rullade vidare söderut, trafiken flöt på och ju längre söderut vi kom, ju fler cyklar såg vi, på biltak, bakpå bilar, i bilar. Några på väg från Motala efter att ha kört Tjejvättern och några på väg till Motala för Halvvättern. Efter en del virrande och en och annan felkörning så hittade vi fram till vår bostad för natten, vi lastade in alla våra saker och åkte sedan vidare in till Motala för att hämta startlappen och kika runt lite – mest bland alla saker man kan köpa i Team Sportias jättestora tält.
Jag skulle köpa en slang, men se, jag hade ju glömt, att läsa på däcksidan vilken slang jag skulle ha så jag kom ut tomhänt. Igen. Precis som jag kom ut tomhänt från cykelbutiken i fredags. Kasst. Nu har jag lärt mig att jag ska ha 700 x 28C med racerventil. :)

Tillbaka ut till Borensberg, äta middag, äta efterrätt, titta på TV, ligga på sängen och läsa tidning, vara mer nervös. Vad jag var nervös för? Att jag inte skulle orka! Det längsta jag kört innan var nämligen tio mil och loppet var femton. Tio mil – femton mil. Det är lite skillnad, så där.

Somnade som en sten, vaknade på natten av att regnet smattrade utanför, hann tänka både en och två gånger att det förmodligen inte bådade speciellt gott.
Men lördag morgon bjöd på uppklarnande väder, solen segade sig fram och när det var dags för start var det klarblå himmel. Det blåste dock en del, något som höll i sig resten av dagen.

Jag bestämde mig i sista sekund för att köra i mina ”Ride of hope”kläder, vilket gav mig en del roliga kommentarer efter vägen eftersom fler än jag körde i det stället och de dessutom hade ett team på plats som körde i samma outfit – det blev flera ”snygga kläder!” och några Snowrollerinspirerade ”hej kollega!”.

Pappa var lugnet själv och det var ju tur det, eftersom jag var lite yr på morgonen där när det skulle monteras startlapp och lapp på cykeln och fyllas vatten och pumpas däck och…
Men jag kom till start i alla fall. I tid. Med fylld Camelback och en flaska vätskeersättning på ramen.
Två minuter före start skulle jag bara peta till cykeldatorn så att den började räkna distans från noll, men lyckades så klart med konststycket att nollställa hela datorn. Jippie. Inte så bra. Så jag fick köra efter pulsklockan och tid i stället för distans, och titta på alla skyltar efter vägen.
Men det gick ju det också.
 

Starten gick, vi kom iväg, efter ett par kilometer hittade jag en bra ”rygg” att gå med och kom in i lunken. Fram till första rastplatsen (Borghamn 31 km) gick det lagom fort. Vid rastplatsen smaskade jag i mig en bit saltgurka och en halv energikaka. Direkt efter Borghamn började en brant stigning upp på Omberg. Det gick över förväntan, även om jag fick kasta mig av och gå på ett ställe (cykeln tyckte det var läge att lägga i en högre växel rätt som det var, när det var som brantast, tack för den!) Efter backen kom jag ikapp en tjej som jag sedan körde med ett tag, genom den vansinnigt vackra bokskogen. Utsikten alla pratat om hann jag se i ungefär två sekunder, eftersom man var tvungen att koncentrera sig för att inte haka i någon annan cyklist eller bli påkörd bakifrån när de snabba gängen brakade förbi på utsidan.
Jag hann även bli arg och gasta lite åt folk som inte hade vett att hålla till höger utan åkte i bredd, två-tre stycken och vinglade på den smala vägen, livsfarligt för alla när det kom snabba gäng bakifrån, vinglar man in precis framför ett sånt gäng – då kan 10-15 cyklister gå i backen. Usch! Visst, det är ingen tävling, man ska kunna åka och prata och ha trevligt, men håll höger, håll din linje, vingla inte runt, så får alla plats och olycksrisken blir betydligt mindre.


Fram till andra rastplatsen matade jag mest på, drog ifrån tjejen jag åkt med genom skogen, hittade en kille som höll bra fart och åkte med honom. Vid rastplatsen efter 65 km, Vida Vättern, knölade jag i mig en näve nötter, en energikaka, två Dextrosol, en Alvedon och fyllde på vatten. Knäna började spöka, foten också. Efter rastplatsen blev det en stigning igen och all snabb energi jag ätit gav mig kraft att öka farten. Så fram till tredje rastplatsen upplever jag att det gick som allra snabbast.
I en av backarna kom jag ikapp och körde förbi en kvinna i blå cykelkläder, jag hörde att hon växlade ner och gick in bakom mig och där blev hon kvar. I tre mil. Utan att säga ett ljud. Utan att fråga om hon skulle dra en bit. Trevligt. Nåja, jag kände mig stark och höll bra fart ändå.  Vi växeldrog med ett par på tandemcykel ett tag också, vi gick om i uppförsbackarna och blev omåkta i nedförsbackarna.

På tredje rastplatsen i Rök fyllde jag på flaskan med saft och drog i mig en kardemummabulle samt stoppade ner en bulle i fickan på tröjan som reserv. Höll ganska bra fart efter Rök och upp mot Skänninge, blev upphunnen av killen jag körde med fram till första rastplatsen och körde med honom. Vi passerade en riktigt otäck olycka och jag undrar fortfarande hur det gick med den skadade för det såg verkligen inte bra ut. Hu! Han var åtminstone väl omhändertagen av polis och funktionärer.

Vid rastplatsen i Skänninge hade vi två mil kvar, så då stannade jag inte, utan åt min medhavda kardemummabulle i farten och ökade sedan farten. Vi gick ut från Skänninge i stark motvind, vilket var så där lagom peppande, men jag hade bara en sak framför ögonen då; målgång. Så jag matade på, drog ifrån killen jag kört med och plötsligt stod det någon och vinkade in mig på upploppet, och sa ”Välkommen tillbaka till Motala!”. Wow! Det var inte en kotte så långt jag kunde se varken framför eller bakom så jag fick soloköra in i mål, det var kul att ta emot folkets jubel… ;) 

Pappa stod direkt efter målet och såg stolt ut. Medalj fick jag också, jag klarade inte gränsen för finare medalj (under 6 timmar), men jag är nöjd! 6 timmar och 32 minuter är ingen världsmästartid precis, men jag tog mig i mål, jag gick inte in i väggen, jag fick inte mjölksyra och det var faktiskt första gången jag cyklade så långt. Nästa år, då jäklar!

Pappa hade koll på läget och slussade mig från målgång till matsalen, vidare till diplomuthämtning och sedan till bilen, packade in mig och cykel och for till Sporthallen där jag fick duscha och sen åkte vi norrut igen. I Team Sportias tält efter hämtning av diplom köpte jag mig en träningströja, en knallrosa med Halvvätterntryck. Samma tröja som jag sneglade på dagen innan men inte vågade köpa – utifall jag inte skulle ta mig i mål…
Men det gjorde jag.

På: 6 timmar, 32 minuter, 5844 förbrukade kalorier, 2 Alvedon, 1½ energikaka, 3 liter vatten, 7 dl vätskeersättning, 4 dl saft, en bit saltgurka, 2 kardemummabullar, 2 Dextrosol, ett par nävar salta nötter och rätt mycket envishet.

10 juni 2011

Summering av en bra vecka

Jaha, så flög den veckan förbi och helgen har börjat. Jag firade detta med två glas vatten och en cheddarburgare på Söder med suveränt sällskap. Det hann pratas både boende, jobb, brist på jobb, utlandstjänst, motorcyklar och ja, en hel del annat också. Solen sken som om den hade betalt för det och maten var riktigt god.

Det har varit en grym vecka på många vis, skatteåterbäringen kom, jag fick ett erbjudande om lägenhet, jag fick hoppa in och jobba på Friskis igår kväll, svettigt som bara den men roligt, som vanligt, jag har fått beröm för ett jobb jag gjort, jag har bjudit en kollega på ett rejält skratt när jag använde ett ord han inte hört på "år och dar": ohemult, det är väl ett ord man svänger sig med va? Jag gör det tydligen... 

Nåväl. Jag hann med lite shopping idag efter jobbet, innan jag drog på After work, ett nytt pulsbälte till min pulsklocka, en hög energikakor, verktyg att byta slang på cykeln med, en sadelväska till hojen... Ser ni ett tema? Ja, det är dags för Halvvättern på söndag... 
Som tur är har de ändrat sig om vädret:



Härligt!

Tänk på mig på söndag när jag ger mig i kast med det här:

Femton (15!) mil på hojen.
För på söndag är det:



Vi hörs efter det. Över and ut!

08 juni 2011

Bäst idag

Min kollega letade i sin skrivbordslåda och plockade fram två blå hälinlägg som jag fick låna. De åkte ner i skorna direkt.

Oj, vad min onda häl gillade dem... Var det så enkelt?
Tänk om man kan laga den andra, trasiga, foten lika lätt. :)

Dagens bästa!

07 juni 2011

Vilken fin helg!

Det blev en intensiv men fin helg.
Medaljparaden var varm och solig, jag kom hem fyra kramar senare och en solbränna rikare.
Med betoning på bränna. Ops. Man kan väl säga att jag skulle ha haft solskyddsfaktor...
Äsch!

Hann träffa kusinvitamin och babbla lite, det var inte igår.
På kvällen cyklade jag till hemvärnslokalen, satt lite mer i solen (fortfarande utan solskydd...) och garvade en hel del, jag gillar verkligen det där gänget. :)
Vidare ner på stan, hämtade Björn, köade ett bra tag för att köpa mat på Smaka på Stockholm, innan vi knatade hem till mig, hämtade min packning och sedan vidare hem till Björn. Jag somnade som en sten på soffan och sov gott.

På lördag morgon vaknade vi, packade ihop och stack iväg till tåget. X2000 mot Göteborg lämnade Hufvudstaden i tid och vi satt bra i första klass.. :)
Vi fick god kaffedoft i kupén också, efter att konduktören vält en vagn med kaffe, som tur var fick ingen kaffet på sig utan det blev bara en stor fläck i mattan.
Det var inga problem att hinna med tåget i Göteborg heller, vi kom iväg mot Halmstad och ankom i tid. Travade iväg till Statoil och hämtade rallybilen vi hyrt, en liten Ford Ka.
Styrde ut ur stan, checkade in på Tylebäck och svidade om. Letade oss ut till vigselplatsen vid havet. Solen sken, himlen var klarblå, inte ett moln så långt ögat nådde.
Vigseln var fin och det kom väl kanske nån liten tår där i mitten... Hm.. :)

Vidare in till stan, till regementet och partaj på officersmässen. Det var massor av god mat, väldigt fina tal, sång, skratt, pinsamma minnen och några glada tårar.
Dansen kom igång och vi dansade som tokiga till klockan var nästan två.. Jag gick ut och bytte till mina sneakers i bilen efter en stund, det var ett klokt val.


På söndag morgon klev vi upp, gick ner till stranden och förundrades över hur vackert det var, bikinin fick dock stanna i väskan, riktigt så varmt var det inte i vattnet.
Vidare in till stan, lämna tillbaka bilen, äta långbrunch med brudparet och ha det gott.
Tog ett tidigare tåg till Göteborg, tur var det, för tåget vi skulle ha åkt med blev försenat så det kändes skönt att redan vara ombord på X2000 och inte sitta på lokaltåget och vara stressad över att kanske missa anslutningen.

I lägenheten väntade ett jättestort paket på mig, det var kusinen med familj som lämnat det efter att ha lånat lägenheten av mig under helgen. Fina handdukar, badlakan och, så klart, en groda. Jag samlar ju på sådana.
Roligt!
Skulle sova tidigt men plötsligt satt jag på tunnelbanan ut från stan, så kan det gå.

Igår åkte jag till min moster i Eskilstuna över dagen, vi hann äta god lunch, handla, fixa med datorn, prata en massa, leka med katten och fika. Kul!
Kom inte hem förrän klockan var över 21.

Jag glömde ställa klockan och ramlade mer eller mindre ur sängen klockan 7.20 i morse. Hoppsan.
Jag blev lite sen till jobbet men det var ingen panik, som tur var.

Nåväl. Nu laddar jag för helgen och utmaningen den bär med sig. Det ser inte allt för lovande ut, eller vad säger ni om följande prognos:


Regn + cykla femton mil = ingen bra kombination...

Håll tummarna att det INTE blir regn, snälla?

02 juni 2011

120 km/h - nu gasar vi

Ja, jag säger det igen - det är mycket nu.

Jobb måndag, tisdag, halva onsdag. Kvällsjobb tisdag, onsdag och idag.
Spinnpulspass tisdag, onsdag och idag.
Läkarbesök tisdag.
Bröllopspresentsköpande idag.
Lunch i Kungsan med Björn, solsken, glass till efterrätt.
Ont i foten, ont i andra foten, lite ont i hjärtat mellan varven.
I morgon medaljceremoni, träffa gamla goda vänner, låna ut lägenheten, åka på hemvärnsmöte, käka middag med Björn och sova på hans soffa. På lördag drar vi till Halmstad på bröllop, vilket jag sett fram emot hur länge som helst.
Jag började packa i söndags...

Läkarens besked var kort och koncist och hade nästan lika gärna kunnat vara på grekiska.
Jag har osteokondrit och benmärgsödem, en inflammation i benvävnaden och svullnad i skelettet, eller något åt det hållet. Det kan min doktor inte göra något åt, så han har gett mig remiss till en specialist som ska avgöra om det blir operation eller ej.
Problemet är bara att jag på grund av allt haltande och linkande snedbelastat och därför har grymt ont i min andra fot nu, en smärta jag känner igen från min tidigare karriär som brevbärare... Hälsporre, var domen den gången. Yey... Men med lite vila och mindre belastning borde det fixa sig igen. Man kan hoppas.

Lite högläge och vila kanske hjälper, jag tror jag testar det får vi se. Dags att sova, eftersom jag vaknade av ett telefonsamtal kl 3.40 i morse.. (Gäsp!)
Godnatt!