17 juni 2011

Glömma

[valfri svordom här]! Vad jag är dålig på att glömma. Glömma, släppa, gå vidare, sluta grubbla, förlåta, förstå, lämna, slänga bort.
[valfri svordom här]! Att allt ska behöva vara så [valfri svordom här] krångligt jämt?

Gå vidare. Ska det behöva vara så [valfri svordom här] svårt?

Jag har svårt att släppa taget om vissa människor.
Jag finner det en smula jobbigt att somliga människor har så lätt att släppa taget om mig.

De ligger inte sömnlösa, de kommer inte på roliga minnen stup i kvarten som påminner, deras liv rullar vidare och de gör andra saker med andra människor och de är lyckliga, utan gråa moln på himlen och ett hjärta som svämmar över av fina saker som aldrig kan upplevas ingen.
Minnesfragment av stunder jag gärna förstorade upp och hängde på väggen om jag bara kunde.
Den kyssen. Den resan. Det telefonsamtalet. Den handen i min. Det leendet. Det sms:et. Den vänskapen. Det skrattet. Den kramen. Den konversationen. Den kvällen. Den låten. Den bilden.

De är många nu, människorna jag haft och förlorat, människorna jag inte kan släppa. Jag hade kunnat tapetsera hela kvarteret med alla bilderna, om jag bara fick chansen.
Det finns några av bilderna som gör så ont när jag tänker på dem att jag mest vill gråta.

Ibland när jag ska sova spelas fragmenten som en film på insidan av mina ögonlock.

En natt i juli -07. En låt som spelades i en postbil en himlastormande vår på landet för flera år sedan. En konversation på min soffa i mörkret i april i år. En resa i Skolådan i snöstorm på E4:an på juldagen -09. 
Kramen i ett kapprum på Soldathemmet i december. Ett mobilsvar som ligger kvar, inspelat på min gamla telefon, från januari -09. Nattliga bilturer i en bil genom ett sommarvarmt Gävle 2006. 

[valfri svordom här]! Att det ska vara så svårt att glömma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar