27 juni 2011

Ingenting och allting och lite luft

Tog en morgonpromenad i morse, solen sken trots att klockan bara var 6 och det gjorde inget att semestern var slut lika snabbt som den började.
På jobbet väntade över hundra obesvarade mail, några telefonmeddelanden och en hög lappar, ett brev och en present på mig. Trevligt!
Jag älskar mitt jobb. Har jag sagt det förr?

På eftermiddagen fick jag åka pendel ut ur stan för att träffa specialisten som skulle avgöra min trasiga vänsterfots öde. Jag kom hem lika klok som jag var när jag åkte dit. Eller lika förvirrad, kanske.
Med några tips hur jag ska läka min trasiga högerfot och med domen; vi gör ingenting åt den vänstra. Den får läka av sig själv. Ungefär. Det är som ett blåmärke på insidan som kommer att finnas där ett tag.
Happ.
Så nu ska jag trappa upp träningen igen och se om det fungerar.
Happ.
Linda, tejpa, vricka den inte, kör med fotledsskydd, använd foten, testa den.
Happ.

Men okej. Då gör jag det! Nu har jag fått en dom och förhållningsregler, nu vet jag vad jag har att hålla mig till.
Nu kör vi. :)

Jag började med att ta ut Silverpilen på en tvåtimmarsrunda. Egentligen skulle jag ha tagit racern, men den fick jag ett mentalt sammanbrott över när den inte ville som jag ville så då fick det bli dampirran i stället.
Vi svischade ut ur staden och ut på landet, ut på en grusväg och spanade. Har kärat ner mig fullständigt i en röd stuga med vita knutar. Tur att spaning är en av mina specialgrenar... :)
Behöver hjälp att hålla tummarna för att den där stugan kan bli "min", att hyra alltså.
Vi får väl se!

Känns som om jag har lite luft under vingarna igen. Som om livet rullar framåt.
Jag fånlog där jag gled runt på dampirran idag. Solen gick ned när vi rullade över Lidingöbron.
Jag och Silverpilen mot världen.

Det går en vind över vindens ängar.. och jag får luft att stiga igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar