08 augusti 2011

Går väl int' precis...

...nån nöd på mig. Direkt.

Eller vad säger ni om utsikten från mitt fönster, bilden där uppe? Inte så pjåkig.
Behöver inte ens lämna rummet för att se allt det vackra.
(Fast med öppet fönster för att ta bilden fick man doften från reningsverket på köpet..)

Jag jobbar och far runt, lär mig bädda sängar i rasande tempo, inget att studsa enkronor på, kanske, men snyggt nog, så där.
Träffar massor av människor, trasiga, halta, glada, trötta, roliga, sura, svenskar, tyskar, engelsktalande, norrmän...
Skojar med dem, vojjar mig på lämpliga ställen, kallar dem lite knasiga och får medhåll av dem själva.
Hör om korsband som "rök i Tjäktjas", hittar folk som sover i duschrum, tar reda på kläder som blivit bortglömda i garderober, fyndar spritbränsle under sängar, dammsuger knäckebrödsmulor under täcken, förklarar vänligt för nån yrvaken att utcheckningstiden inte är satt för att jävlas utan för att vi faktiskt ska hinna städa innan nästa trötta gäng vill duscha av sig barren och dyka ner mellan vita, nymanglade, svala lakan.
Det är många garv den kvinnliga personalen emellan när vi trissar varandra en smula inför att någon av oss måste stoppa in skallen och städa herrduschen och herrbastun, trots att den är både påslagen och befolkad...
Som tur är finns det även en del manlig personal som är svag för flickors blinkande och till och med kan tänka sig att rensa en golvbrunn eller två, i nakna och så där lagom väldoftande farbröders sällskap, bara för att göra tjejerna glada. ;)
Idag på dan fick jag dessutom ett mycket oväntat men roligt besök, när det klev in en kadett i m90 i korridoren där jag som bäst yrslade runt. Jag reagerade först som jag alltid gör när jag ser en m90uniform - yey, en kollega! För att i nästa sekund konstatera att det VAR en kollega, som på fullaste allvar knatade korridor upp och korridor ner för att leta reda på mig och säga hej. Det var roligt!
Matade i honom en macka i kollektivets kök för att han skulle stå sig på sin långa vandring hem. (2,5 km, närmare bestämt).
Oväntat besök på jobbet, 150 mil från staden där vi båda bor. Humor!

Ikväll har jag ätit ren i tunnbröd och pratat om livet. I morgon har jag sovmorgon och börjar inte jobba förrän kl 16. Livet är inte allt för hårt. Trots att grannarna som hade lördag igår spelade musik och hade allsång till kl 3 i natt. Livet i kollektiv, i korridoren där det alltid är helg för någon, vardag för någon annan, kväll för några och morgon för en del, oavsett dag, tid på dygnet och del av året.

Fantastiska ställe!

Två som befinner sig på ett annat vackert ställe, det är mina fina föräldrar, som idag firar silverbröllopsdag. Tjugofem år som gifta, vilken grej. De bestämde sig för att åka till underbara Tällberg och jag och syrran firade dem genom att ringa till hotellet och fixa betalningen, som en överraskning.
Vi får hoppas att de hade en bra dag. :)

Nu ska jag plugga in de obligatoriska öronpropparna och sova. Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar