14 september 2011

Dags att släppa sargen

Trodde ni att jag glömt er? Inte då!
Det har bara varit tre väldigt intensiva veckor som gjort att jag helt enkelt inte haft tid att uppdatera. Det har varit full fart här, kan man säga.

Flytten.
Ja, jag har flyttat, från mitt-i-smeten till en bit utanför smeten, fast ändå centralt, som det känns. Märkligt det där. Fick nycklarna på tisdagen, på fredagen hyrde jag en bil, en liten Toyota, och började med flytten. Tack och lov fick jag hjälp av världens bästa Mari, för att packa och köra själv alla vändor hade tagit mig hela helgen. Att bo tre trappor upp utan hiss är inte helt optimalt - har jag lärt mig.
Men allt gick bra, lite knöligt att få parkering men det flöt på.
Sov sista natten på Östermalm.

På lördagen fortsatte jag köra, ensam. Det blev tre vändor plus en sväng till IKEA för att köpa en byrå, två hyllor och en tv-bänk. Min andra, 190 cm långa tv-bänk sålde jag på lördag eftermiddag till ett nyhetsankare på TV4 Sporten efter att den legat ute på annons på Blocket några veckor. Han var nöjd, jag var nöjd och 300 kronor rikare...

Blåste upp extramadrassen och sov mitt i röran i nya lägenheten.

På söndagen kom mina föräldrar, med mina nya köksmöbler, de är så fina. Pappa har målat köksbordet i samma färg som stolarna. Bordet hade de i köket i lägenheten de bodde i innan jag föddes. Återanvändning på hög nivå..!
Vi åkte till Östermalm och hämtade de möbler jag inte skulle få plats med, vilket inte blev så mycket när allt kom omkring, eftersom jag sålt både byrå och tv-bänk.
På måndagen spontanringde jag till en flyttfirma för att fråga om pris på hjälp med flytt av säng, soffa och bokhyllor. Ett par timmar senare stod de på plats i Solna. Bara så där. SKÖNT.
Ägnade kvällen åt att packa, skruva tv-möbel och försöka bringa ordning.

Kurs
På tisdag morgon, kl 06.45, klev jag på Flygbussen som tog mig till Arlanda. Jag landade i Skåne vid halvtiotiden och fick hämtning som skjutsade mig till regementet. Det visade sig att vi var bara sex personer på utbildningen, vilket vi tyckte var så där, till att börja med. Tills de förklarade att kursen skulle slås ihop med grundkursens nio elever. Då blev det genast lite roligare.. ;)
Vi fick komma till lektionssalen och fick en varsin plats där det väntade massor av litteratur. Platserna var noga fördelade, för till vänster om mig hade jag en tom stol, där det efter ett tag trillade in en kille som skulle bli min kompanjon i två veckor. Hann fundera både en och två gånger vad det skulle bli för nån'.

Jag hade tur. Jag fick en andreförare jag kom väldigt bra överens med, så jag har skrattat mycket, men även haft fördelen att ha en person i min vagn som jag litade på till 100 %, som peppade mig när det gick dåligt (teorin var inte helt lätt alla gånger), som var pedagogisk och lärde mig massor om både vagn och körning, som garvade åt mig på ett snällt sätt när jag gjorde fel, som jag kunde kivas med, som pratade och pratade och pratade för att jag skulle glömma bort att jag var nervös. Den stående kommentaren var "nu ligger du så där långt till höger igen!".
Jag tror att de flesta, men inte alla, trivdes med sina kompanjoner, vilket är viktigt då man, utan att ha träffats tidigare, i princip spenderar alla dygnets vakna timmar med varandra i två intensiva veckor, med kvällstjänster nästan varje kväll, med massor av teori - både civil och militär och fordonskunskap.
Phu!

Körningen gick lite knackigt till en början, jag är dels ganska feg när det kommer till saker som kränger och far, är inget stort fan av att åka där det lutar och tycker väl inte att det här med att åka i terräng är så där väldans skoj, egentligen. Låter kanske märkligt eftersom jag kört terrängbil i flera år. Men ändå. Jag gillar det inte. Jag åker inte karusell heller...
Dessutom är bandvagnen tvådelad, så att säga. Det finns en fram och en bakvagn, vilket gör att man inte manövrerar den riktigt som en vanlig bil. Tog ett tag att vänja sig med det! Några svängar på körgården så började man sakta förstå hur det skulle vara. Min eminente andreförare lärde mig även att köra med båda fötterna på pedalerna, höger på gas och vänster på broms...

Nåväl. Efter nästan två veckor med körning, teori, släplastande, riskutbildning, bogsering, bandkrängning, långmarsch, äppeltuggande, orientering, vilseåkning, surhålsutforskande, motormeckande, farligt-gods-pluggande, tankning, skrattande, spolning, prov, uppkörning, bandaggregatsutgrävning, vård, smörjning, utflykt, middag och sovande på ett logement med snarkande karlar så fick jag till slut mitt eftertraktade förarbevis. Jag är härmed betrodd med att köra bandvagn 206. :)

Här lastar vi en bandvagn på ett släp.

Ja, det är väl ungefär det som jag roat mig med på sistone. Efter att jag kommit hem på fredagen var det bara att pyssla i lägenheten, på kvällen kom bästa E på besök och höll mig sällskap när jag skruvade bokhylla. I lördags kom sedan mamma och pappa för att hjälpa mig flyttstäda, vilket var guld värt, annars hade jag stått där än. Så skönt när det var klart! Kvällen spenderade vi med att bråka med mina nya rullgardiner och mamma packade in saker i städskåpet bland annat. En hel del rassel hamnade i källarförrådet också, efter att ha varit utan förråd på Östermalm så känns det som en lyx att ha förråd igen!

Söndagen gick åt till att städa, gå ner på stan, köpa skruv och ladda för en ny jobbvecka.

Och så var det måndag, jobb, träning, skruva rullgardinerna färdigt, ja, det rullar liksom på.
Utöver allt kaos som är, så har jag dessutom börjat med ett gå-ner-i-vikt-projekt som tar en hel del tid men det har redan gett lite resultat, vilket är peppande.

Nej, nu måste jag gå och göra någon nytta. :)

Vi hörs!