24 februari 2013

Familjehelg

Ligger i gästsängen hos mina föräldrar med en gossugen Rocky vid min sida. Vilar lite, laddar för nästa veckas utmaningar. Har hunnit mycket i helgen, träffat hela familjen - båda systrarna, alla syskonbarnen och dessutom två kusiner, varit på hockey i Leksand (förlust tyvärr...) och haft möjlighet till lite shopping.

I morgon bitti bär det av mot regementet igen och vi får se vad veckan har att erbjuda. Vi ska testa våra nya kunskaper - hur har vi ingen aning om...
Spännande! Hoppas på många givande övningsmoment. Har lärt mig oerhört mycket senaste veckorna.

Efter det är det bara att packa alla väskor och fara, även om ett par dagars ledighet och den efterlängtade resan till London med min kärlek ska hinnas med också. Det ska bli helt underbart, jag vet ju sedan sommarens Pragresa att han är världens bästa ressällskap... :-)

Givetvis hade jag sånt oflyt att den sämsta leaveplanen spikades, men efter en del stökande fick jag igenom en förändring så att sommaren är räddad. Nu ska den planeras! En sväng i maj, nästa i juli och den sista i september. I september bär det av till Berlin, så mycket är redan klart. Jag ska vara hejjaklack när kärleken springer sitt första marathon. Kul!

Själv ska jag tillsammans med mina kollegor ta så väl mått som foto när vi åker, sen gör vid samma sak när vi kommer hem, för att se om vi nått våra träningsmål... Kan bli en rolig morot! Klurar på vad jag ska sätta för mål, om det ska vara att nå en viss vikt, lyfta en annan eller bli bättre på någon speciell grej. Bra att få något annat än bara jobbet och hemlängtan att fundera på när man är iväg! Att vi dessutom kommer att få kanonväder med mycket sol och värme gör sitt till, vi kommer förmodligen vara rejält bruna på "efterbilden"... ;-)

Jag trivs fortfarande galet bra med gänget som jag ska åka med och är övertygad om att vi kommer att få en finfin sommar tillsammans.

Nä, vila lite till!
Snart far vi - då kommer jag att kunna erbjuda bilder igen, lovar!

15 februari 2013

Livet i kappsäck

Snart har jag bott den första månaden i kappsäck. I veckorna intensiv utbildning på ett regemente och där emellan korta andningspauser på västkusten över helgerna. Livet nedpackat och utspritt, kartonger i källaren, hos mamma & pappa, i Göteborg och på logementet. Lägenheten uthyrd, posten går till en anonym postadress och själv försöker jag förstå att äventyret väntar runt hörnet. Blocket fylls med listor över saker som ska fixas innan planet lyfter mot en varm sommar på Balkan.

Jag ser fram emot det även denna gång, givetvis. Tjänsten är en helt annan än tidigare, den saknar knappast utmaningar och gänget jag åker med är riktigt, riktigt bra. Jag kommer att trivas, så mycket är helt klart!
Utbildningen är givande, krävande, intensiv och rolig. Vi testar så väl våra skådespelartalanger, vår engelska som vår förmåga att köra bil i tvspelsform... (Jag är fortfarande förvånad att min kollega törs åka med mig i bilen efter att jag tokkraschade med dunder & brak på skärmen!) Tidiga mornar då vi börjar med fys kl. 6 och sedan fullt ös hela dagen, fram till kvällen och dagens andra fyspass.. Vi lägger oss redan kl. 22, tur det, annars hade jag aldrig orkat!

Men jag lämnar någon hemma denna gång och det är jag inte riktigt van vid. Även om jag är hundraprocentigt säker på att det kommer att gå bra. Avstånd är vi rätt vana vid kan man säga. Nu hoppas jag bara att högsta chefen inte spikar leaveplanen som gör att jag inte får komma hem på tretton veckor, över hela långa sommaren, utan tar det något mindre usla alternativet. Lite svensk sommar vill jag också uppleva i år... Hoppas, hoppas.
Igår firade vi fyra månader tillsammans, på alla hjärtansdag och allting. Eller, fira ska vi göra om en timme, då jag kliver av tåget hemma i Göteborg.

Hemma är där jag hänger min hatt - denna helg hänger den i Göteborg, nästa helg hänger den norr om Dalälven, sen på ett hotell i London och sen... Mitt liv i kappsäck har bara börjat!

07 februari 2013