15 februari 2013

Livet i kappsäck

Snart har jag bott den första månaden i kappsäck. I veckorna intensiv utbildning på ett regemente och där emellan korta andningspauser på västkusten över helgerna. Livet nedpackat och utspritt, kartonger i källaren, hos mamma & pappa, i Göteborg och på logementet. Lägenheten uthyrd, posten går till en anonym postadress och själv försöker jag förstå att äventyret väntar runt hörnet. Blocket fylls med listor över saker som ska fixas innan planet lyfter mot en varm sommar på Balkan.

Jag ser fram emot det även denna gång, givetvis. Tjänsten är en helt annan än tidigare, den saknar knappast utmaningar och gänget jag åker med är riktigt, riktigt bra. Jag kommer att trivas, så mycket är helt klart!
Utbildningen är givande, krävande, intensiv och rolig. Vi testar så väl våra skådespelartalanger, vår engelska som vår förmåga att köra bil i tvspelsform... (Jag är fortfarande förvånad att min kollega törs åka med mig i bilen efter att jag tokkraschade med dunder & brak på skärmen!) Tidiga mornar då vi börjar med fys kl. 6 och sedan fullt ös hela dagen, fram till kvällen och dagens andra fyspass.. Vi lägger oss redan kl. 22, tur det, annars hade jag aldrig orkat!

Men jag lämnar någon hemma denna gång och det är jag inte riktigt van vid. Även om jag är hundraprocentigt säker på att det kommer att gå bra. Avstånd är vi rätt vana vid kan man säga. Nu hoppas jag bara att högsta chefen inte spikar leaveplanen som gör att jag inte får komma hem på tretton veckor, över hela långa sommaren, utan tar det något mindre usla alternativet. Lite svensk sommar vill jag också uppleva i år... Hoppas, hoppas.
Igår firade vi fyra månader tillsammans, på alla hjärtansdag och allting. Eller, fira ska vi göra om en timme, då jag kliver av tåget hemma i Göteborg.

Hemma är där jag hänger min hatt - denna helg hänger den i Göteborg, nästa helg hänger den norr om Dalälven, sen på ett hotell i London och sen... Mitt liv i kappsäck har bara börjat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar