20 april 2013

Lördag

Lördagar här är lite speciella. De innehåller en hel del rutinärenden men är ändå inte som resten av veckans dagar. En lite softare, lite lugnare dag helt enkelt.

Det som är den roligaste rutinen av dem alla är så klart att på lördagar, då får man äta lördagsgodis.
Jag har ju bestämt att jag får äta något gott på lördagar, vilket gör det lättare att äta nyttigt i veckorna.
Man njuter mer om man får välja ut något litet att äta med gott samvete!

Att träna två pass om dagen tar på kroppen, på ett bra vis. Vågen visar lite mindre nu och centimetrarna faller sakta men säkert av. 
Skönt! Vi tog "enmånadsbild" i veckan och det går att se skillnad på bara en månad. Kul!
Bara att fortsätta. Dagens träning var 35 min cykel i morse och sedan 40 minuter crosstrainer samt styrketräning. Lagom. :)

Snart är det halvvägs till min första ledighet också, det går fort! Det ska bli skönt att komma hem till de och det man längtar efter. Frisk luft, mjukt underlag att springa på, vatten direkt ur kranen, sova i en skön säng, kramas med familjen och pussas med kärleken... Håhåjaja. Snart, snart, snart...

Ikväll blir det en bit choklad, bara för att det är lördag!

15 april 2013

Något att längta till

Vi firade den där halvårsdagen med kraft ändå. Bokningen är klar, på min andra leave bär det av på en resa tillsammans igen. Denna gång reser vi hit:


SOM jag längtar!

Bara sisodär 80 dagar kvar....

14 april 2013

Kärlek är för dom som har tur

...och jag är en av dem. Idag firar jag och kärleken ett halvår tillsammans. Om man kan kalla det firande när man befinner sig 1794 kilometer från varandra... Nåja, själva firandet får helt enkelt vänta till slutet av maj då jag kommer hem på ledighet.

Det har varit fina sex månader, eller åtta kanske man ska säga, för det är snart åtta månader sedan vi klev på det där flyget till Prag, vilket var startskottet på en fantastisk resa.

Jag har nog aldrig känt mig så trygg, så lycklig och så älskad som nu.
Jag är lyckligt lottad som haft den osannolika turen att träffa dig.
Du är bäst.

07 april 2013

Inne i dimman

Så har jag varit på plats i snart tre veckor, veckor som gått otroligt fort. När vi kom ner bodde vi först en vecka med det gamla teamet, vilket var en smula trångt, men det gick det med.
Att vara sju personer i gymmet samtidigt var inte helt optimalt, att vara över tjugo runt ett matbord för hälften så många var knöligt, att få in stolar till alla i samma rum inför olika genomgångar var svårt. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum...

I början bodde vi två och två men nu har jag ett eget rum. Känns otroligt lyxigt efter att ha delat med en snarkande fransyska i sex månader förra gången. Vår Corimec (bostadscontainer) var dessutom mindre än mitt nuvarande rum... Så ja, det är rena lyxen. Jag får själv välja om jag vill ha varmt eller kallt i rummet (de som känner mig vet vilket jag väljer!) och jag får ha Internetuttaget för mig själv. Det underlättar kontakten med de som är hemma.

Mitt rum


När vi inte jobbar tränar vi så mycket vi hinner. Det finns gott om tid, för vi varken tvättar, städar eller lagar mat själva, det gör personalen... Att lämna in sina smutsiga kläder i tvättstugan på morgonen och hämta ut dem rena, väldoftande, strukna och vikta är en otrolig lyx. Vi sköter oss själva en dag i veckan, då är personalen ledig, men i övrigt finns det alltid någon som lagar mat tre gånger om dagen, som städar rummet och till och med bäddar sängen om man av någon anledning inte hunnit göra det på morgonen.
Riktigt SÅ bra har jag inte haft det på någon av mina andra insatser.

Träningen går framåt, jag har insett att min inställning till löpning inte varit riktigt med sanningen överrensstämmande, jag har alltid sagt att jag inte kan springa. Men det kan jag. Inte fort och inte långt, men jag kan. Sakta men säkert slipar jag tiderna, jag får tips på justeringar i löpsteg och armpendling och jag har alltid någon med mig som kan hålla tempot uppe när jag själv mest försöker överleva...
Att vi har ett litet gym i huset underlättar, det gör att man snabbt kan vara på plats och köra ett pass, men också att man lika snabbt kan tillbaka i tjänst när så krävs.


Här spenderar jag en hel del tid!

Vi jobbar dels i ett helt team, dels två och två. Jag hade inte kunnat få en bättre stridsparskamrat, vi är olika på många sätt, men lika på minst lika många. Båda har satt upp mål som vi genom träning försöker att uppnå, vilket gör att jag sällan, snudd på aldrig, behöver träna ensam. Det betyder att vi hjälps åt att komma iväg, det är inte läge att vända på sig och somna om när man lovat någon morgonlöpning eller ett pass på hojen, men också att vi kan dra nytta av varandras kunskap, musikutbud och sällskap. För man tar ju alltid i lite extra när någon tittar på...
Vi har tagit "före"bilder och kommer att ta "efter"bilder innan vi åker hem, så får vi se om det hänt något med formen.

Jobbet flyter också på, vi kommer in allt mer i det vi förväntas göra. Det är ett roligt och omväxlande jobb som bjuder på utmaningar och även en del frustration. Som vanligt kan jag inte berätta så mycket om vad det innebär, vilka vi träffar och vad vi pratar om, men jag trivs, det är huvudsaken.

Vädret är minst sagt omväxlande, första morgonen vaknade vi till nyfallen snö, ett par dagar senare var det sjutton grader varmt och strålande sol, sedan har vi fått uppleva ösregn, duggregn, lågtryck med tillhörande dålig luft och några få gånger har vi fått se solen igen.

Häromdagen gjorde vi en tur med helikopter, det var roligt. De flög taktiskt och riktigt lågt stundvis, vilket var en upplevelse..!



Dagarna går som sagt fort, jag har ingen direkt hemlängtan men jag längtar så klart efter familjen där hemma och framför allt längtar jag efter kärleken. Tur att det finns telefon och Skype...