04 maj 2013

En ny kompis

Jag har hittat en ny kompis här nere. En Suunto Quest. En alldeles fantastiskt bra pulsklocka, som dessutom kom med running pack, dvs. med fotpod och sticka som man kan föra över sina tränade pass till datorn med. Så nu kan jag analysera mina träningspass ned till enstaka hjärtslag och visst märks det att man tar i lite mer när man har en mätare att titta på. Det syns direkt om man börjar "söndagscykla"...

Det har blivit ganska många pass redan, trots att jag bara haft den en vecka. Tretton pass för att vara noga, promenad inräknad. Kul!


Nu har dock min andra träningspartner, världens bästa stridsparskamrat, åkt hem på ledighet. T.r.å.k.i.g.t.
Så nu gäller det att hålla  motivationen och träningsdosen uppe ändå. Jag ska göra mitt bästa.

Det börjar även närma sig min egen leave, det är bara några veckor kvar. Var och hur den ska spenderas är inte helt klart ännu, åtminstone inte starten. Fast, det löser sig också. Får jag bara vara med kärleken så bryr jag mig väldigt lite om VAR vi är...
Slutet av leaven skall jag spendera hos mina föräldrar, och där har jag planerat att ta ut MTB:n på en runda, givetvis drar jag med mig kärleken ut då också, han ska få se några väl valda vackra platser i min hemby. 
Tur pappa har en MTB att låna ut...
Att cykla är en av de saker jag saknar mest, om man ser till vardagliga ting och mer underliga cravings man kan ha när man är borta så här. Samt att gå på stan utan att alla tittar på en, sova i en riktigt skön säng, laga min egen mat (lax, mmmhmm...) och sova utan öronproppar. Det tar lite på nattsömnen att bo granne med ungefär fem olika minareter.

Jobbet går framåt, eftersom det redan börjar bli varmt, med temperaturer över trettio grader, blir man trött fortare och ganska seg i huvudet mellan varven. Huvudvärken kommer snabbt, flaskvattnet vi har här är inte särskilt bra, det rinner gärna rakt genom kroppen utan att göra någon nytta på vägen. Men en Resorb mellan varven hjälper, även om jag försöker låta bli. Värmen är ju inte ens i närheten av sommartemperatur ännu. 
Vi har testat "brandkårsutryckning" mitt i natten också, med gott resultat. Det här med att bo mitt i smeten har sina fördelar, saker man inte räknat med kan hända men då hör vi det också! Snabba ryck, skutt i kläderna (stridsparskamraten hävdade nämligen att korpralens förträffligt fina Mimmi Pigg nattlinne inte var så fältmässigt) och börja jobba. Från yrvaken till i full fart att lösa uppgift på bara några minuter. Vaknade på allvar gjorde man väl inte förrän efter en kvart så där och somnade gjorde man inte efter att allt lugnat ned sig - då hade man ju adrenalinpåslag så det dånade i öronen!
Men men. Det är kul när det rör på sig lite lagom så där...

Nä, nu ska jag titta på en film och sen sova. I morgon är en ny dag i värmen och dammet på Balkan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar