12 juni 2013

Materialist - ja visst!

Är åter på Balkanmark efter en fin ledighet. Det började med ett tidigt plan och lång mellanlandning i Wien, där jag använde de fyra timmarna till att åka in till stan och gå på promenad samt sitta i stadsparken och njuta av solen.




Efter det var nästa mellanlandning i Stockholm, där jag under inflygningen mot Arlanda "såg" hem. Nästan det närmaste jag kommer mitt hem på många månader.


Till slut var väntan över och jag landade in på slutdestinationen, Göteborg. Snabbast möjligt bar det av in till stan, där Kärleken väntade med en fin bukett;


Uj, vad glad jag blev! 
Han blev ganska glad för sina presenter också, träningskläder så här i maratonträningstider. 

En sen middag och sedan stöp vi i säng, att vara på resande fot i 14 timmar tar lite på krafterna. Men inte så mycket att jag inte orkade gå upp och träna på morgonen, när kärleken gick till jobbet... 

Träning hann det bli en hel del av, jag har satt nytt personligt rekord i löpning tror jag, då jag har sprungit över fem mil på en och samma vecka. Fyra gånger har passen varit 10 km, ett pass var 7, 6 km och ett pass var Blodomloppet - fem kilometer. Jag önskade mig en tid under 30 minuter men kom in på 32 minuter. Jag är nöjd ändå, för det var väldigt mycket folk att tampas med. Sakta men säkert märker jag resultat, pulsen rusar inte iväg direkt jag sticker ut näsan i ett par löparskor längre. Jag känner att jag orkar mer helt enkelt. Det är en härlig känsla! Att jag sedan tejpade slut på en rulle coachtejp när jag var hemma (nej, kärleken tejpade och jag tittade på..) är kanske inget gott tecken, men faktiskt har foten hållit bra, så det är nog en framgångsfaktor trots allt. 

..ja, det är ju bara 4,5 år sedan jag hade sönder den..?

Vi hann även med ett kettlebellpass, två gympass och ett boxpass, utöver att jag körde två pass ensam på crosstrainern. Enda nackdelen är att jag tränat mig till smärta i ena höften som kommer och går. Vi får se om den ger upp snart...

Jag har även hunnit shoppa, reda ut några praktiska saker som är svåra att lösa på distans, träffat en mycket, mycket god vän, varit på bio, käkat efterlängtad thaimat på restaurang, ätit allt annat jag längtat efter (lax, kesella, frukter, avokado...), lånat en hel hög böcker på biblioteket och även legat en del på soffan. 

På nationaldagen bar det av norrut, mot rätt sida av Dalälven och mitt föräldrahem. Tåget både avgick och anlände i tid, bytet i Hufvudstaden gick väldigt smidigt (samma spår!) och vi hade en fin välkomstkommité som väntade på oss när vi steg av. 
Vi spenderade fyra dagar där uppe, med Rockygos, träning, umgänge med mina fina föräldrar och systrar med familjer, examenskalas och kamerainköp. För jag har blivit med systemdigitalkamera igen. En Canon EOS 500D, som jag köpt av en god vän. Samma vän som fixade mina objektiv till den gamla kameran, så nu är jag på banan både när det gäller objektiv och kamera... ;) Bra med kunniga kompisar!


Min skatt! Tyget i bakgrunden är min klänning, fyndad för en femtiolapp på Tradera...
"Nackdelen" med att krympa - man måste köpa nya kläder. ;)


Med den nya kameran fångade jag följande sötnosar:



SötRocky

På fredagen hojade vi runt på mountainbikarna och mätte ut en sträcka åt Kärleken att springa på lördagen, då det stod maratonträning på schemat. Då sprang han i nästan två timmar och jag cyklade lika länge. Jag körde en 3,8 milsrunda i hemmaskogarna som jag kommer att leva på länge, länge. Solen sken, fåglarna kvittrade, det var lagom varmt och nästan inte en människa i sikte. Jag passerade flera av mina fd. klasskamraters föräldrahem och jag blev lite nostalgisk mellan varven. Att susa in på en liten stig där vi cyklade på somrarna när jag var barn, eller att stanna och se ut över alla fälten i någon av småbyarna, det är något särskilt. Jag hittar på de små grusvägarna som i min egen ficka, jag vet vad som väntar bakom varje krök, jag har minnen och bilder från många av platserna jag passerade. Jag mindes hur det kommer sig att jag började cykla en gång i tiden, om mountainbiken, en mörkgrön Crescent Sleipner, som jag fick låna av min klasskompis Martin och om alla cykeltävlingar jag fick hänga med på den där sommaren när jag slutat åttan och var väldigt, väldigt kär i han som fortfarande är en av landets bästa cyklister.
Man hinner tänka mycket när man susar fram i sin ensamhet på världens finaste hoj...

Efter det hann vi med ett studiebesök hos mina oerhört driftiga och energiska kusinbarn som håller på att starta upp en firma på släktgården. Det var riktigt, riktigt intressant att höra alla idéer! Tydligen har jag lovat att ta hand om mig här nere eftersom jag har ett hus att måla nästa sommar, så det är nog säkrast att jag gör det.. ;) 

På kvällen var det grillning med mina systrar och det var roligt att få träffa dem alla och det var väldigt god mat. Pappa och Kärleken skötte grillen som två proffs och mamma fixade resten. Jag skar lite sallad, det var liksom det enda. Efterrättsbordet erbjöd tre olika sorter, tur jag cyklat bort 1500 kalorier tidigare på dagen och att det var lördag...
Jag fick jättefina presenter av den ena systern, ett par svarta träskosandaler och en fin tunika som jag ska ta med mig på semester, de kommer göra sig finfint på Gran Canaria!

Så i söndags bar det av till Arlanda och väl där fick jag säga hejdå till Kärleken som flög åter till Västkusten och jag satte mig på planet till Wien. Där var väntetiden bara 90 minuter denna gång, så vi var strax i luften igen och vi flög förbi några rejäla oväder men landade fint på flygplatsen där stridsparskamraten och chefen väntade. 

Efter det har tiden flugit iväg, vi har jobbat, tränat, varit på möten och på utflykt. Nedräkningen till nästa ledighet är i full gång, även om jag i smyg njuter lite av strukturen som är här, rutiner gör det enklare för mig att fortsätta med mitt viktprojekt, hålla igång min träning och att inte falla för alla frestelser. Jag hade helst av allt velat äta ALLT gott jag såg på ledigheten, men jag höll mig ganska bra. Vi får väl se om vågen håller med på lördag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar