27 juli 2013

Sliten

Är sliten i kroppen efter en bra träningsvecka men även en lång och varm arbetsvecka. Sena kvällspass  i kombination med att solen och värmen har kommit till Balkan gör att man blir trött och seg. Svetten rinner så fort man rör sig det minsta. Och röra sig måste man ju...
Hur alla de som genomför Ramadan klarar sig utan vatten i den här värmen - ja, det är för mig en gåta.

Idag var vi ute och rullade en sväng och jag råkade gå all-in på shopping. Hoppsan. Kom hem med "saker jag faktiskt måste ha" av typen balsam och duschkräm, men även med en hel del annat.


Två träningströjor från Nike, ett par löparshorts, ett par.. korta tights/trosor och ett linne. Det roliga med linnet var att jag provade det och tyckte att det var ovanligt tajt för att vara en "lös" modell, men jaja, jag tänker inte bli större utan mindre så det fick följa med hem. 120:- för ett Nikelinne är en bra affär, tänkte jag.
Väl hemma insåg jag att det förmodligen är tajt för att det är storlek medium...
Jag har gått från XL till medium alltså. Trevlig överraskning!

Anledningen till att det passar kan vara att jag tappat nästan elva kilo. Anledningen till att jag tappat nästan elva kilo kan vara denna:

Summering från min pulsklocka. 94933 förbrukade kalorier på tre månader.

Så, behövde jag tre nya träningstoppar och två par shorts..? Nja... Inte egentligen.
Var jag värd dem? 

Oh ja.

13 juli 2013

- Ett år -

Det är precis ett år sedan nu, som jag hittade den där profilen på dejtingsidan, den med en söt kille på kortet och ett fyndigt citat i presentationstexten. Citatet som gick ut på att om man går hem med en tjej och hon inte har några böcker hemma så ska man inte gå till sängs med henne, för då är hon inget att ha. Jag kontrade i ett mejl att jag som har över 700 böcker hemma alltså rent hypotetiskt borde få ligga rätt mycket. Svaret kom direkt, att han var förvånad över att jag överhuvudtaget kunde ligga ner om jag har sjuhundra böcker på 35 kvadratmeter.
Vi påbörjade en intensiv mejlväxling, vi pratade lite på MSN och så hade vi plötsligt bokat en resa till Prag tillsammans. Utan att ha träffats. Det var ett äventyr, så klart, det var ett må-det-bära-eller-brista.

Det bar.

Så trasig som jag var innan dess hade jag inte varit på väldigt länge, jag var slutkörd mentalt efter en tuff vår och behövde landa. Det gjorde jag. Aldrig har jag varit så lugn, så trygg, så övertygad. Aldrig har jag känt mig så fullständigt bekväm i ett förhållande.

Det var bestämt redan innan vi sågs att jag skulle åka på utlandstjänstgöring. Det låg långt bort i tiden då, jag skulle inte åka förrän i mars. Det var ju långt dit. Men det blev mars snabbare än jag räknat med och samma dag som vi varit tillsammans fem månader satt jag på Herculesplanet på väg bort. Ett så pass nytt förhållande med någon som redan visat sig vara mycket viktig för mig – att våga åka, att stå fast vid löftet att följa med, det var inget lätt beslut. Att inte ses på elva veckor, det är jobbigt när man är nyförälskad och vill vara tillsammans hela tiden. Men samtidigt så var vi vana, vi bor på varsin sida av Sverige, vi sågs inte ständigt innan heller. Det fungerar bra, även om jag längtar nästan ihjäl mig mellan varven...


Nu har vi precis kommit hem från vår tredje gemensamma semester, denna gång bar det iväg till Gran Canaria. Vi bodde på ett fint hotell, hade hyrbil två dagar och for runt på ön. Vi såg fantastiska vyer, branta stup, galna serpentinvägar, fina stränder, hittade rolig shopping och hade det allmänt bra. Hann bada i havet, skutta i vågorna, bada i poolen, träna på gymmet, springa längs stranden i det mjuka morgonljuset, äta hotellfrukost en morgon och läsa böcker. En alldeles suverän semester med andra ord!

Vårt sovrum

Vi reser alltid med lätt packning. Bara tio par skor. :)


Puerto Mogán

På väg till en liiiten, men ack så fin strand. Nästan tom. 9 km från närmsta riktiga väg...

 ...i vår söta hyrbil. :)

 En Skoda Fabia. Tur jag gillar Skolådor. :)


 Här odlar de bananerna du ska käka om några veckor.

 Vi klättrade upp till Roque Noblo, en åttio meter hög sten, 1800 m ö h.

..där vi njöt av utsikten!




 En snygging!

Ute på gatorna kan man väga sig..? Eller sin packning kanske...

Nu är jag tillbaka i Kosovo, där det inte går någon större nöd på mig. Ikväll serverade tre av kollegorna grillat och suuuuverän efterrätt. Tur det är lördag...

Fast, lite hemlängtan har jag. Det kan nog bero på det här:

Längtar.