19 augusti 2013

Aldrig

...har jag haft sån hemlängtan som jag har nu. Det här är min tredje sväng på balkanmark, jag har gjort det här förut, ett tag var jag mer borta från mitt hem än jag var hemma. Det har varit värnplikt, Abisko, insatser, resor... Men aldrig har jag haft sådan hemlängtan som jag har nu. Det är en märklig känsla.
Jag väntar på att mitt egentliga liv ska börja. Att jag ska få trycka på "play" och att allt ska snurra igång igen. Snurra med full kraft mot den där framtiden som jag fantiserat väldigt mycket om på sistone.

Jag har börjat trassla med lånelöften för att köpa mig en lägenhet när jag kommer hem, jag har gått händelserna allt för mycket i förväg och kärat ned mig i en lägenhet som jag som tur var aldrig budade på. För, det är ju inte riktigt klart det här med framtiden. Vi bor på varsin kust, jag och min allra käraste. Det fungerar det med - men optimalt är det ju inte. Att mötas på halva vägen betyder flytt till Laxå, men riktigt så kul ska vi inte ha... Vi börjar med att bo ihop i november, min lediga tid efter hemrotation, eftersom jag hyrt ut min lägenhet lite extra och ska ta igen förlorad tid med kärleken på västkusten.

Men lite längre bort i den där ovissa framtiden kanske någon av oss måste flytta, vem av oss vet vi inte ännu, så tills vi vet så fortsätter jag att längta hit:

Hem, ljuva hem.

Måtte klockan gå som en elvisp så jag får komma hem snart.
3,5 månad kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar