02 september 2013

Houston - we have a lift-off!

Ja, alldeles nyss hojtade jag just den frasen ute i korridoren, skuttade ur kläderna och kastade mig in i duschen. Jag vet att det är århundradets i-landsproblem att vara utan vatten några timmar. Det är inga som helst problem i vanliga fall (vi är utan vatten minst åtta timmar varje dygn), om det inte vore för att jag precis kört 90 minuter promenad på löpbandet och sen styrketräning på det. Det gick att vrida ur min tröja efteråt, så jo, jag hade nog behövt en dusch. Men att duscha i flaskvatten funkar det med. Hjälpligt. Det är bara lite kallt... Och att tvätta mitt hår i flaskvatten skulle ta hela dan, så när vattnet väl kom tillbaka kastade jag mig alltså glatt in för en riktig dusch och återfick temperaturen i kroppen. Skönt..! Det tog max 30 sekunder från att jag hörde vattnet komma farandes i rören (ja, det låter som Niagarafallet) innan jag var i full färd att duscha...
Som sagt - dagens i-landsproblem, oh yes.

Idag hade jag mitt första möte med mina nya klasskompisar, de som jag ska skriva en rapport med. Givetvis inträffade detta möte mellan min träning och min hett efterlängtade dusch, så vi får alla vara väldigt tacksamma för att de slapp känna hur jag luktade - eftersom vi körde via Internet... Det var ett bra första möte och det känns som om vi fick ordning på allt vi behöver för att starta upp arbetet. Vi har valt att skriva om varför IT-projekt misslyckas, ett mycket intressant ämne! Jag har redan börjat röja runt efter referenslitteratur och bra källor, så det kommer nog gå utmärkt det här. Entusiasmen är det inget fel på, så att knacka ner fyra sidor tillsammans blir inga problem.

Min nedräkning till leave går snart att räkna på båda händernas fingrar, sakta men säkert kommer det allt mer nära. Jag har precis sagt upp hyresavtalet med min hyresgäst för att få tillträde till lägenheten igen i november och jag längtar väldigt mycket. Men först en härlig leave, ett sista ryck på Balkan och sen en månad på Västkusten, med världens finaste kärlek och gott om tid att träna järnet, läsa massor av böcker, plugga och ha det fint. Sedan hem till min kära lägenhet, packa upp, göra mig av med nästan alla mina kläder (hej Tradera, hej Myrorna!) och hänga in nya, fina kläder i en storlek jag inte haft på många år. Ja tack, gärna! Ego-boost när den är som bäst. Den här gången är det för resten av livet. Den här gången är det för gott.



Jag har hunnit fundera mycket på sistone, om varför man egentligen bryr sig om en person som helt uppenbarligen inte bryr sig ett dugg tillbaka, som gör att de trillar så hårt från piedestalen jag satt dem på att de borde känna det rent fysiskt, om varför man gör samma misstag flera gånger fastän man vet varje gång att det är fel och varför man känner en koppling med somliga människor som man inte kan förklara, ett ömsesidigt förstående som inte behöver påtalas, som bara finns. Det är märkligt hur det kan vara.

Om man har tid att älta, vrida och vända på saker in i absurdum när man är borta så här?

Ja, det har man. Allt för mycket.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar