02 oktober 2013

Åter från äventyret


Så har min långa ledighet kommit till slutet. Jag är på plats igen och det är dags för sista rycket innan hemfärd för gott.
Semestern har varit fantastisk på alla sätt och vis, jag har fått träffa nästan alla jag ville hinna träffa, fattades två för att göra familjen komplett. Jag har fått uppleva ett härligt äventyr med kärleken och jag har fått må riktigt dåligt och riktigt bra. Ond mage och problem att äta hela första veckan, gick miste om alla mina favoriträtter hos mamma och pappa tyvärr. Fick igång aptiten igen, mycket tack vare en fantastisk sjuksköterska på vårdcentralen och min enträgne pojkvän som såg till att jag började äta igen. Salta kex, Proviva och salta chips. Är det vad man är sugen på efter en vecka - då är det det man ska äta, sa sjuksköterskan. Jag lydde. Att sedan få åka på resa med Kärleken, det var precis vad jag behövde för att komma på fötter igen.

För resan till Prag gick bra, jag sov som en sten på nattbussen till Oslo, vaknade upp när vi rullade in mot centralstationen och bara tio minuter senare satt vi på nästa buss, ut till flygplatsen. Väl där checkade vi in vårt blygsamma bagage och åt frukost. Flyget ned till Prag var ytterligare ett tillfälle för mig att stensomna, så det gjorde jag. :) Väl i Prag gick allt smidigt, bagaget kom, vi köpte bussbiljetter, åkte in till stan och hittade hotellet. Vi hade bokat en "juniorsvit" och den var nästan större än min lägenhet...


Hotellet

Utsikten lämnade en del övrigt att önska kanske...

Men åt andra hållet var det fint!

Utsikt över TV-tornet, framröstat som världens fjärde fulaste byggnad...

Till hotellet hörde även ett litet gym och en relaxavdelning, som vi givetvis utnyttjade. 
På onsdagen gick vi på stan och kikade lite, på torsdagen spenderade vi hela nio timmar på vårt favoritställe i Prag; outleten Fashion Arena. Jag kom hem med elva kassar... Att kunna prova kläder som faktiskt passar, trots att de är i storlek 40, det är en grymt härlig känsla! 

Oj...

På fredagen yrade vi runt på stan och turistade, fotograferade och hade det allmänt bra. Kärleken checkade in sig själv för massage på hotellet och jag körde spa i badrummet, komplett med skumbad, ansiktsmask, hårinpackning, bok och choklad. Efter det badade vi bubbelpool på relaxavdelningen och packade. 

Lördag morgon började med frukost så tidigt att personalen knappt såg vaken ut, sedan tåg till Berlin.
Vår blygsamma packning hade så att säga växt till sig under tiden i Prag...


Vi hittade till hotellet, checkade in och for sedan till den g-i-g-a-n-t-i-s-k-a maratonmässan på Berlin Tempelhof. Det var minst tre fulla hangarer med montrar och alldeles galet mycket folk.


Fixade nummerlapp och all startinformation, köpte ett litet bälte att ha nödvändigheter i och lite annat smått och gott. Efter det bar det av in till start och mål för att reka lite, sedan åter till hotellet för att ladda (Kärleken) och packa (supportteamet). 

På söndagen vaknade vi upp till en sol som segade sig upp över horisonten och vi stökade igång direkt med att förbereda, äta frukost (löparen) och se över all packning en gång till (supportteamet). Kärleken hade fyndat på Taxfreen på Gardermoen och hade därmed säkrat frukosten trots att vi var tvungna att sticka innan hotellets frukost hade öppnat... 

Tillsätt varmt vatten och du har gröt. :)

Gröt gör blivande maratonlöpare på gott humör!

In till starten, hatta runt en hel del eftersom informationen runt starten var kass, snudd på obefintlig. Till slut fick vi grepp om var man lämnade överdragskläder och var startfållan var placerad. Kärleken kastade sig i väg till start och jag, hans eminenta supportteam, halade upp min karta och begav mig till min första utkikspunkt; 7 kilometersmarkeringen. 


Supportteamet var laddat till tänderna...

Hann stå vid 7 km ganska länge eftersom jag kom dit före innan han startat. Hann se eliten forsa förbi. Hann se galna maskeraddräkter (ölflaskor, en manlig Mimmi Pigg, tyska "ölflickor", folk i helkroppsstrumpor med kroppens muskler tryckta på utsidan...) och andra, märkliga sätt att klä sig. Om man till exempel har problem med att få skav på bröstvårtorna när man springer, då kan man ju helt sonika klippa hål för dem i sitt träningslinne, verkar en äldre herre resonera. Hm. Alla sätt är bra utom dom dåliga, eller hur det nu var..


Kärleken såg pigg och stark ut vid 7 km och jag återvände mot målområdet för att få i mig lite frukost. Efter det gick jag längs banan och hann se eliten närma sig mål. 

Vinnaren i herrklassen och den blivande nya världsrekordhållaren på väg mot mål!

Vinnare i damklassen!

Jag hann inte till vår nästa planerade mötesplats, vid 21 km. Kärleken hade ökat farten och jag missade honom med två minuter eftersom jag stannade för länge och fotograferade eliten. Orutinerat av mig. Jag gjorde ett snabbt överslag i huvudet, fram med kartan och insåg att det fanns en tunnelbanestation i närheten av 27 km. Om jag hade tur skulle jag hinna dit. Fem stationer - byte - tre stationer och lite jogging senare stod jag vid 27 km. Jag hann inte stå en minut ens, innan han kom. Han såg fortfarande glad och pigg ut men fick en Ipren mot begynnande smärta i ett knä. Som ett sant proffs joggade jag bredvid honom och halade upp Ipren ur jackfickan som jag givetvis förberett. Jag tog mitt jobb som serviceteam mycket seriöst. ;)
Nästa plats var 38 km, där fick jag till ett bra foto och fick ett glatt "nu-är-det-bara-fyra-kilometer-kvar!".


Och i mål kom han. På fina 4 timmar och 23 minuter. För att vara hans första maraton var han väldigt duktig som gick ut lugnt, ökade farten hela vägen och tog hand om sig själv - drack mycket, såg till att få i sig näring. Han var faktiskt piggare efteråt än det där serviceteamet han hade med sig... 



Åt middag, hämtade packningen och åkte till flygplatsen. Bara för att konstatera att Tegel som flygplats bara är snäppet roligare än Göteborg City airport. Ett litet snäpp... 
Men hem kom vi, även om vi var sena. På Landvetter lekte de bagagebandsbingo med oss och skickade runt både bagage och passagerare mellan banden innan det blev någon rätsida på det hela.
Kl. 01.00 skallade vi kudden med kraft i sängen på Västkusten och på måndagen gjorde vi inte många knop. Och igår satte jag mig på planet tillbaka.

Med lite ångest, med mycket beslutsamhet, med mer kraft än jag hade när jag åkte hem och med endast en kort sträcka innan jag får slå handen, pannan, kroppen och balkanlivet i det där kaklet och lämna den här tiden bakom mig. 



"Now this looks like a job for me
So everybody, just follow me
'Cause we need a little, controversy
'Cause it feels so empty, without me"
Guess who's back?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar